Göteborgsposten – 9 augusti 1867, sida 1

Smiths sund norr om Grönland, nära nog följande amerikanaren Elisha Khanes spår. Detta förslag, som i början emottogs med varma sympatier, bekämpades af d:r August Petermann, en tysk geograf, hvilken företrädesvis förordade vägen mellan Spetsbergen och Nova Zembla, således följande Barentas väg. Nu föreslår en fransk hydograf, hr Gustave Lambert, en alldeles ny väg, med hvilken aldrig förut något nytt försök gjorts, i det han utgår från Behrings sund för att komma till Polynia, ett erkändt fritt hat, och derifrån till sjelfva Nordpolen. Detta förslag, grundadt på praktiska iakttagelser, gjorda af Lambert sjelf långt ofvanom Behrings sund, understödt af märkliga teoretiska betraktelser och hvars noggrannhet allt tyckes garantera, har erhållit de mest kompetenta personers gillande. En komit har bildats, tör att vädja till alla dem af våra medborgare, som intressera sig för vetenskapens framsteg och hvilka skulle skatta sig lyckliga af att se ett dylikt företag ledt till godt slut, Frankrikes flagga till ära. Den utomordentliga vetenskapliga vigten af denna expedition, hvars framgång skulle i våra tideböcker inskrifva en minnesvärd dag, eftersom det gäller att lösa det största geografiska problem, som vårt sekel kan föresätta sig, låter oss hoppas, att man i Frankrike skall veta att besvara vår fria uppmaning. En offentlig teckning är öppnad. Så fort denna uppgått till siffran at 600,000 fres, det minimum som ansetts nödigt för en expedition af uteslutande vetenskaplig karakter, skall man skrida till särskild utrustning af ett fartyg, genom expeditionens chet hr Lamberts försorg. Förutom besättningen skola särskilda lärda medfölja expeditionen. Kejsaren har efter en sorgfallig granskning af förslaget uttalat sitt höga och fullständiga gillande deraf och tillåtit dess offentliggörande. Man finner såsom inbjudare hela det geografiska sällskapet i Frankrike, hvilket räknar inom sig de utmärktaste namn inom vetenskapens område. Det finnes all anledning tro, att expeditionen verkligen kommer att företagas, och man kan endast lyckönska den franska nationen till företaget, hvilket skall kräfva uppoffringar, men, om det lyckas, äfven bringa Frankrike ära och tacksamhet. I Tyskland ser man redan med afundsjuka blickar företaget, och Koln. Zzeit. beklagar, att tyskarne låta andra taga i detta afseende försprånget framför dem. I fjor skulle ju från Hamburg en dylik Nordpolsexpedition afgå ... den vände om, innan den ännu riktigt pröfvat Nordsjön. Må Frankrike lyckas bättre!