Göteborgsposten – 8 augusti 1867, sida 1

ligtvis känner jag en verldsersaren man, som på tredje året stärker sina nerver i Warberg under afvaktan på att den otacksamma staten skänker honom en mera inkomstbringande befattning, ett generalkonsulat t. ex., hvartill hans militäriska kunskaper och erfarenhet böra berättiga, och som gör sig en ära af att vara fullt au niveau med societeten och dess fenomener. Tack vare hans noteringar således kanske framdeles en etterskörd om Lovisabalen! Direktionen för nöjena har på sista tiden utvecklat en lifligare verksamhet och sökt visa oppositionspartiet, som efter dylika partiers vana påstått att det aldrig sett en sämre styrelse, att hon icke sofver på sina vunna lagrar. I Thorsdags bjödo, på hennes uppmaning, herrarne damerna på kaffe, melon, jordgubbar, bär, glage, dans, fyrverkeri etc. och framför allt på ett tal at professor Svedelius till inledning af skålen till damernas ära. I Fredags skulle vi mangrannt infinna oss på fru Strandbergs konsert, men fingo återbud från Göteborg. I går hade direktionen föranstaltat om en bazar eller marketenteri på brunnssalongens gård, till nöje tör betalande badgäster och till nytta för de nödlidande i Norrland, säges det, samt för ett kärleksverk här på platsen. Under skydd at först engelska, så svenska och sist norska flaggor voro tre bord arrangerade med en mängd goda saker såsom tårtor, konfekt, bär, cigarrer m. m., allt till bestämda priser, bestämda så till vida, att de icke fingo undermen väl öfverskridas. Hvarföre engelska flaggan fick den äran att patronisera första bordet, känner jag icke, men tror det härröra helt enkelt deraf, att den var den mest traicha af dem man hade till hands. Vid detta bord, som hade till skylt: Spirits, Cegars, Confections, officierade såsom -marketenterskor (något spår till anledning att eå benämna dem fanns icke i de eleganta Ttoaletterna åtminstone) friherrinnan Rappe, fröknarne Sparre, Ehrenborg och Brändström samt m:ll Pramberg. Till det andra bordet, med devis under svenska flaggan: Her försäljes Puns, soda Vatten, Bakelse m. m., inbjödo fru Muhl, fröknarne Lagerbjelke, af PeTtersäns och Brändström. Det tredje bordet, öfverskuggadt af norska flaggan och med den enkla rubriken: Bevertning, hade till skänkjungfrur m:llna Corin, Bratt och Ewert. Ett fjerde bord, utan flagga och devis, i anseende till att dervarande vara annonserade sig sjelf tillräckligt, nemligen kaffe, serverades af kammarherre Ribbings familj. Öfver allt rådde snart ett riktigt marknadslif, om man undantager gräl, slagsmål och arresteringar, och kanske bidrog ej litet dertill att vid alla borden, trots den stränga bränvinslagstiftningen, utskänktes rikliga floder af svenska punschen mot varierande pris från 25 öre till 1 rdr pr glas. Man försökte förgätves att få denna artikel liksom sodavattnet upprymd, emedan tilltörseln befanns alltför ihärdig, deremot blef inom en timma allt sötrigt fullständigt afyttradt, slutligen på friillig auktion, till fabulösa priser. Jag känner visserligen icke försäljningens nettobehållning, men att döma deraf att summan blott vid ett bord uppgick till omkring 70 rdr, måste recetten ej ha varit obetydlig. En lycka var att stadens fiskal icke ansett sig böra å tjenstens vägnar lägga sig i marknaden; han lär annars ha sina drag af stränghet, som den stackars barberaren och fyrverkaren häromdagen fick röna, då nämnde lagens väktare infann sig och förbjöd vid verkande vite att tillverka raketer inom stadens staket. Den förbluffade hutvudkonstnären invände förgäfves att han hittills opåtaldt annonserat och utan olycka idkat sitt anspråkslösa fyrverkeriyrke såsom en väl behöflig binäring. Lagens man fördrog ingen advokatyr, förbudet var ovilkorligt och den som vill kan nu möjligen hitta fyrverkaren i en jättegryta vid hafsstranden stötande och bultande till Warbergsboarnes och badgästernas nöje. Såsom ett visserligen ringa men i ögonen fallande bevis på stadsboernas uppmärksamhet mot badgästerna är att i dessa dagar uppsatts på kyrktornet en ny vindflöjel, för att meddela om utsigterna till god vind, med årtalet 1867. Jag förmodar att denne kommer att säkrare visa vinden än tornuret markerar ti