Göteborgsposten – 7 augusti 1867, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Forre sjomannen Carl Thunholm synes icke vara den medgörligaste äkta man, att döma deraf att han tillochmed på öppna torget sparkat och slagit sin hustru. Denna, som enligt lagen ensamt har att bestämma huruvida ett sådant våld skall tillåtas, hade ock derföre angifvit Thunholm, som till i Måndags blifvit till poliskammaren kallad. Då han icke enligt kallelse infann sig, beslöts att han skulle hemtas till i går, hvilket äfven skedde. Afhörda vittoen intygade verkligen att Thunholm midt å Salutorget i närvaro af en stor mängd folk, sparkat hustrun och slutligen begifvit sig hem i hustruns bostad, hvarest han sönderskurit hennes kläder. Thunhom förnekade helt och hållet hvad som sålunda lades honom till last och påstod att angifvelsen tillkommit genom fruntimmernas kitslighet. ÅFor öfrigt återkallar hon angifvelsen, tillade han. Det såg verkligen ut som om han haft rätt i detta sitt senare påstående, ty hustrun hade icke till förhöret infunnit sig. Som emellertid angifvelsen en gång skett kunde målet icke nedläggas, så mycket mindre som Thunholms våldsamheter mot hustrun varit af alltför betänklig art. Målet remitterades till rådhusrättep och Thunholm införpassades till cellfängelset. Arbetskarlen P. Jakobsson hade till igår instämt åkarne Gustaf Johansson och Zakarias Johansson, derför att dessa slagit honom och med våld skulle fråntagit honom en honom tillhörig handkärra. Johanssönerna förnekade hvad som sålunda Jades dem till last. Emellertid hade vittuen blifvit inkallade, och af dessas berättelser framgick att de tilltalade hade varit kitsliga mot målseganden och med en pinne eller halmstrå eller något annat dylikt instrument kittlat Jakobsson bakom öronen. Detta hade naturligtvis Jakobsson haft svårt att fördraga och blifvit topp rasande. Sålunda hade denna vigtiga rättegång tillkommit. Jakobsson framlemnade, då målet skulle företagas till pröfning, en efter konstens alla reglor uppsatt räkning, hvilken slutade på ett temligen betydligt belopp, hvarigenom Jakobsson skulle ersättas för sina i målet hafda kostnader och besvär — ersättning för sveda och värk kunde naturligtvis icke i detta fall ifrågakomma. Poliskammaren dömde emellertid Gustaf och Zakarias Johansson, att hvardera för kittlingen (den hade såsom de sjelfva upplyste, skett med ett thimotejstrå) böta 5 rdr samt att tillsammans eller hvilken som det bäst gälda gitter ersätta målsegaren och de vittnen, som han tätt afhörda med 8 rdr. En gosse vid namn Simon Nilsson hade för några dagar sedan tagit sig det orådet före att vid källhuset å S:t Eriks torg hälla en vattenflaska öfver en annan under yttrande: Du har viset ej badat i dag, se här har du! En hund som Simon Nilsson medhade och var lika kitslig som han sjelf, hade dessutom spruvgit på den andre gossen och rifvit sönder hans byxor samt äfven bitit honom i benet. För sitt temligen oförskämda tilltag hade Simon Nilsson till i går blifvit uppkallad i poliskammaren och dömdes att för förolämpning plikta 15 rdr. Eundeng ofog hade redan af egaren, svarandens fader, blifvit ersatt. —ll OO— A