Göteborgsposten – 7 augusti 1867, sida 2

Den unga flickan förde flaskan maskinmessigt till sina näsborrar, endast för att lyda fru de Saint-Valiez. — Nå vil! min älskling, känner ni er bättre? frågade denna ett ögonblick derefter. — Ja, svarade Amelie, hvars röst fortfarande darrade; men jag qväfs här, vill ni, så gå vi. i —Visserligen, men det synes mig oklokt att lemna den stackars mannen ensam, förrän vi gå skulle jag velat se någon hos honom. — Det är sannt, sade den unga flickan, som tycktes pinas svårt. — Låt oss göra en sak, återtog fru de Saint-Valiez, emedan hettan i detta rum är er besvärlig, så haf godheten gå ned till portvakten för att säga till, att man skickar upp en sjukvakterska så snart som möjligt; jag skall stanna qvar här tills denna kommer. — Nej, nej! utropade den unga flickan med en häftighet, som förvånade fru de Saint-Valiez, jag skall stanna, jag, ga ni heldre ned. — Mycket gerna, min vän, återtog baronessan allt mer ech mer förvånad, men efter ni sade att hettan Det är sannt, afbröt den unga flickan, fattande Valentines hand, jag ber er om ursägt ... men tack vare er flaska, känner jag mig bättre; jag fruktar endast att i trappan — Som ni vill, afbröt i sin ordning baronessan, allt för god och grannlagen för att envisas och göra m:lle Portin uppmärksam på att hennes närvaro i en ung mans