Göteborgsposten – 5 augusti 1867, sida 1

knappast bemärkt damens opasslighet, då ett spädt barnskri lät höra sig och hvilket alltför tydligt angaf, hvad som var på färde. Ett. annat fruntimmer i samma vagn skyndar då fram att erbjuda den sjuka sitt biträde, och bättre kunde slumpen icke gerna foga det, helst den, som så välvilligt erbjöd sig, var just en af dessa aktningsvärda femininer, som gjort till sin uppgitt, att betjena dylika patienter. Vid framkomsten till närmaste station Partilled var allting klappadt och klart och tru G—s till och med så rask, att hon ville fortsätta jernvägsresan till Norsesunds station, i hvars granskap hon hade sitt hem; men då detta afstyrdes, var hon icke sämre än att hon utan annans biträde förflyttade sig från jJeravägs-kupen in i stationshuset vid Partil led, der såväl hon som barnet fingo njuta behöflig hvila efter en så besvärlig resa. En storartad plan. Franska regeringen skall hafva beslutat att låta det stora utställningspalatset på Marstältet stå qvar äfven efter det expositionen slutats. Man tänker uthyra maskinernas rörelsekrafter åt arbetare. Man skall i gallerierna anordna en permanent utställning af ailmänt nyttiga produkter, och i ändan af parken skola ändamålsenliga byggnader upptöras, i hvilka arbetarne och deras familjer skola bo. Frågan om den kommunala rösträtten var sistl. Thorsdag föremål för diskussion inom Stockholms stadsfullmäktige. Då trågan är af allmännare intresse meddela vi följande närmare redogörelse derför. Vid sammanträde hos stadstullmäktige den 12 November sistl. år väckte hr Carlson motion derom, att förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm måtte 1 åtskilliga delar omarbetas. Denna framställning motiverade motionären i främsta rummet dermed, att han ansåg den nu gällande röstberäkningen vid kommunala val vara obillig och orättvis, Vidare framställde hr Carlson anmärkning dels deremot, ati fattigoch sundhetsnämnderna nu äro delade, hvilket han ansåg olämpligt, dels ock mot det sätt, hvarpå skattebidragen till kommunen debiterades och uppbures m. m. Hr Carlson yrkade i sin motion, att beredningsutskottet måtte erhålla uppdrag at: utse delegerade för uppgörande af förslag till nödiga ändringar i kommunalforordningen. Beredningsuiskottet afstyrkte i afgilvet utlåtande bifall till hr Carlsons motion, enär kommunalförfattningen vore så ny, att någon säker erfarenhet om möjliga brister ännu icke hunnit vinnas; och yttrar beredningsutskottet beträffande röstberäkningen vid kommunala val, bland annat, följande: Då sålunda kommunallagarna och särskildt stadgandena rörande röstgrunden vid kommunalstämma utgöra vigtiga grundvalar för riksdagsordvingen; då det icke är antagligt, att de lagstiftande myndigheterna äro hugade att så kort tid efter det nya statsskickets införande rubba dessa grundvalar; då, i händelse nyssnämnda antagande vore origtigt, Konungen och Riksdagen sjelfmant lära taga frågan om hand; då slutligen en förändring i den åsyftade riktningen af en enda bland kommunalförordningarna utan sammanhang med motsvarande förändring af de öfriga icke lärer ifrågakomma, torde giltiga skäl saknas för stadsfullmäktige att i denna angelägenhet inför K. M:t uttala en önskan, som icke för närvarande har någon utsigt att leda till det åsyftade målet. Äfven hr Carlsons öfriga hemställanden afstyrktes af beredningsutskottet; emot hvilket beslut en af utskottets ledamöter, hr Behrling, reserverat sig under yrkande, att en kommitt måtte nedsättas för utredning af de frågor, hr Carlsons motion innehåller. Hr Wallenberg erhöll först ordet och redogjorde för det inflytande, Enskilda banken i Stockholm utölvat på kommunalvalen. Af denna redogörelse framgick hufvudsakligen, att genom bankens rester endast 2:ne personer ingått bland stadsfullmäktige alltifrån det den nya kommunalförfattningen för Stoockholm trädde i verksamhet. Häraf hem ade talaren anledning för det påstående, att i allmänhet dessa penningeinrättningar icke kunde utöfva ett så mäktigt inflytande vid kommunalvalen, som man i allmänhet förespeglat. Deremot hade talaren funnit en sorglig likgiltighet hafva försports vid dessa val hös valmännen sjelfva, hvilka underlåtit att, såsom rätt och pligt bjöde, deltagn i valen. I öfrigt ansåg talaren det ej vara stadsfullmäktige, som i denna fråga borde taga initiativet, utan valmännen sjelfva eller deras representanter vid riksdagen. På grund häraf yrkades difall till betänkandet Frih Liljenerantz deremot yrkade på bifall till reservationen. Tal. framdrog som exempel på orättvisan af nu gällande röstberäkning vid kommunalval att, inom den valkrets, han tillhörde, ett enda bolag, om det understöddes af 17 till valkretsen hörande personer, representerade 75 procent af valkretsens hela röstetal; yrkade på en komitt för utredande af denna fiåga, jemte andra som kunde och borde komma under