Göteborgsposten – 31 juli 1867, sida 2

Teater. Hamlet, tragedi i 5 akter af Shafspeare. Det finnes ingen bildad menniska, som ej känner Hamlet, denna psykologiskt-dramatiska jätteskapelse, hvilken städse skall fortlefva på scenen, så länge den menskliga naturen ännu är sig lik. Vi behöfva således oj här inlåta oss på en analys af detta stycke. Deremot torde en närmare redogörelse för det sätt, hvarpå detta verk utförts å vår scen, möjligen intressera våra läsare. Det sceniska framställandet af Hamlets karakter, här öfverlåtet åt hr Ahlström, erfordrar mindre vanliga resurser, såväl å bildningens som den rent framställande konstens sida, om karakterens återgifvande skall kunna utöfva den verkligt gripande, den törtärande och på samma gång medlidande väckande effekt, som skalden möjliggjort genom sin skapelse. Det erfordras under alla omständigheter en lycklig psykologisk instinkt, hvilken ej tvekar att loda djupet i denna själ och reda dess gåtor, och en törmåga af humor, hvilken så ofta träder fram hos Hamlet, törfärande, förskräckande, nästan gränsande till förtviflan på vansinnets brant Men det erfordras framför allt,