Göteborgsposten – 29 juli 1867, sida 2

som skulle förberedas i Rom och hvars för. äåm Ista driffjeder Garibaldi skulle vara. Man ta lar nu om en fusion, som skulle egt rum mel lan den romerska nationa komitänoch in ssurrektionscentrum, om enrolleringar son sskulle göras i Italien för den romerska Revo lutionens räkning ... Vi tro dock ej, att nå gonting omedeloart förberedes i Italien, mer vi äro alldeles icke förvånade öfver, att der fromerska frågan åter väckts till lit och att de stramskridna partiet sysselsätter sig der ued. Ja, det kan ej törvåna, ty sedan Italier nu löst alla sina andra sväfvande territorialstrågor, skall intet stormtecken kunna visa sig si Europa, utan att Italiens män ånyo höja fanan, för att rusa fram och söka göra slut på jett välde i hjertat af deras eget land, hvilket (välde) är och .skall förblifva en fiende för konungariket. Och stormtecken visa sig nu verkligen, af hvilka man ingalunda skall dröja att begagna sig. Italienska regeringen förbereder sig å sin sida till eventualiteters mötande. De italienska trupperna vid romerska gränsen ha förstärkts för att tillbakaslå ett våntadt angrepp på romerska gränsen. D. 21 d:s hölls på teatern Carlo Felice i Genua ett vigtigt folkmöte, hvilket med acklamation antog följande resolutioner: I betraktande deraf att ialien icke skall hafva uppfyllt sitt nationala program, så länge det icke tillegnat sig Rom såsom sin hufvudstad; I betraktande deraf att man förgäfves skulle hoppas att få se landet i det inre utveckla sig på ett blomstrande sätt och i det yttre erhålla rangen af en mäktig och aktad nation, så läuge det yppersta goda icke vunnits; Fatta de till ett offentligt folkmöte församlade genuesarne följande resolutioner: 1. Att de högtidligen bekräfta italienarnes rätt att hafva Rom till Italiens hufvudstad; 2. Att de proklamera såsom alla italienares skyldighet att af alla krafter och alla medel samverka till återförvärfvandet af denna vigtiga del af det italienska fäderneslandet. Åtven andra tecken antyda den romerska frågans annalkande atgörande stund, och det är den religiösa frågans allvarliga återupptagande i den allmänna diskussionen. Hvarje kult har sin påfve och sina prelater, hvilka representera ortodoxiens redan tillryggalagda stelnade stadium; men hvarje kult har äfven sina längre framskridna andar, hvilka vilja ruska ned det gamla, för att i dess ställe resa ett nytt tempel, lämpligt för andens nya utveckling. Denna kamp mellan det gamla och nya har länge ståndat i formen af en strid mellan det verldsliga prestväldet och den moderna tiden, som vill göra religionen uteslutande andlig och ej binda den med verldsliga inskränkningar. Med det påfliga verldsväldets fall skall man ha kommit ett godt stycke framåt och under tiden törberedes dogmernas fall och lägges grunden till den nya Verldsreligion, som skall upptaga hela menskligheten sin famn och ej utestänga någon ur sin genenshapDet är någonting dylikt, som ligger i det närvarande och förorsakar detta en fodslovänla, hvilken gång efter annan, nu oftare än nåsonsin, förmärkes i konvulsiviska sprittningar och våldsamma ryckningar i den ouropelska samfundskroppen. Vi skola äfven här i Sveige få vår del deraf, ty i andens lif, lika liet som i materiens, finnes ingen isolering. ilt bildar der en sammanhängande kedja. Bref från nordamerikanska Förenta Staterna gifva vid handen, att kongressen ngalunda synes hugad att förhålla sig passiv frågan om Maximilians aträttning. Inom seaten uttryckte d. 8 d:s hr Howard sin glädje fver hvad som skett i Mexico och sade, att Maximilian var tidehvarfvets mest genompikade förbrytare och han hade fåttsitt rättisa straf. Mr Shanks från Indiana föreslog Representanthuset en motion, så lydande: att kongressen med nöje emottager underättelsen om återställandet af mexicanska reeringens makt till dess folk öfver den sjelf zgade prinsen och kejsaren Maximilian at det å kallade kongl. huset HabsburgÖ; och vidare tt prinsens sall var mycket riktigt och impligt. Å Men ej heller Juarez behagar riktigt, och epubliken har också fläckar i amerikanarnes gon. Deras tidningar omtala nu oupphörligt e gräsliga dåd, som föröfvas i Mexico och e kränkningar man der tilltogar Unionens agga. Skulle dessa klagorop vara ett omen m hvad som skall komma? Vi behöfva, iger ett blad, Åen rak väg öfver Tchuntepec och Nordstaterna till Stilla Hafvet. an icke någonting göras? Helt visst kan et det, och kongressen skall troligen snart sj nna ut sättet. Emellertid vill Juarez nu utlemna Maimilians lik, hvilket redan förts inbalsamedt till Vara (runs a.