Göteborgsposten – 27 juli 1867, sida 2

En skeppare vid namn Petter i Skatebacken, förunde båtev ÅAnnChristinpa, hade d. 15 Sept. förl. år emottagit ombord på sin båt för stöld straffade manspersonen C. G. Dahlgren, hvilken han kände från sin hembygd och som af honom begärt gästvänskap under natten. Gubben Petter i Skatebacken, hans söner och munsjör Dahlgren sjelf lade sig fram på qvallen att sofva. Gubben somnade först in. Efter en stund anmärkte Dahlgren ömsint att gubben låg illa så som han låg der med ett kantigt träskrin under hufvudet. Med sönernas tillhjelp undanflyttades derföre skrinet undan hans hufvud och lades någonting beqvämare under hufvudet — allt så varsamt, att gubben icke vaknade. Men den som förut hade sett att Peter i Skatebaken i skrinet förvarade en mera betytande benningesumma, det var Dahl:ren. Också var han, å Petter m ad sina söner på morgonen vaknade, försvunnen, och försvunnen var likaledes ur skrinet, som blifvit uppbrutet, en summa af 305 rdr. Stölden anmäldes genast i poliskammaren, liksom, det omnämndes att man med stora skäl misstänkte Dahlgren. Men Dahlgren var ej så lätt att taga reda på. Forst nyligen blef han gripen, då han åter vå gat sig hit till staden. Han förnekade helt och hållet att ha begått stölden och ville antyda att gubben Petter äfven hade söner som kunde stjäla. Att han försvann från staden straxt efter stöldens begående berodde på en tillfällighet. Han hade behöft att audas litet landtluft, och så begaf han sig tl. Fram i November fann han. det med sin helsa och sina planer öfverensstämmande att gå in som frivillig vid kronoarbetskåren på Karlsborg, der han är som barn i huset. Derifrån kom ban hit och blef oskyldigt gripen. Då man ej hade något bevis om att Dahlgren! begått stölden, blef han försatt på fri fot, men skulle tortfarande stå under polisuppsigt. Målet skulle få boro på förnyad anmälan. — Hemmadottern (som det i polisrapporten hette) Carolina Johansson tran Follered synes ha gjolt nägon ajersvare ulflygt från det saderliga hemmet, alldenstund hon under en längre tid vistats här i staden, utan att ha någon egentlig bostad, samt efter hvad det synes lört ett gladt lif ute i engränsande berg, och, hvad ännu värre är, stulit då hoa kommit åt. Under hennes vistelse i Göteborg har hon som. det synes lagt bort all den blygsawhet som tillhör hennes kön, uå ej känslor sadane som vrede, hat eller nagon annan passion al det starkare slaget elda det Då hon i poliskummaren uppträdde för att svara för en stöld af en sjulett från en aunan flicka, var hon nemligen i sina ytterst smutsiga hvita handskar, sin. uppskörtade svarta klädning m. m., som allt bar spår af att för icke längesedan ha sutit på en ung qvinna som egde anspråk pa något mera aktning, så fräck som om hon genomgåtlt en längre kurs bland brottets och lastens värsta afskum. Den flicka, från hvilken hon stulit sjaletten, hade hon, gjort sig bekant med i allen derigenom att hon sagt sig vara mycket hemmastadd i sömnad o. 8. v. och förklarat sig kunna vara henne till gagn. Sedan förtroendet på detia sätt blifvit vunnet hade hon ej haft svårighet att begå stölden. Hon nekade vid förhöret att ha stulit sjaletten, som dock auträffats hos henne. Denna, sade hon, hade blifvit glömd af den bestulna, och hon sjelf hade blott af misstag tagit den med sig. Det upplystes af en polistjensteman att hon brukade stjäla. — Bevisa det! menade den unge qvinnan i tvärsäker ton. Vidare omtalades att hun skulle tillgripit en dubbelsjal från en qvinna, hvars förtroende hon på ofvannämuda sätt vunnit. — Den hade jag ej stulit, utan ärligt köpt, kom det ihåg, förkiarade den tilltalade. — Hon har gjort sig bekant med andra qvinnor, anmärktes det, på det sätt att hon sagt, det hon skulle vara sa utmärkt skicklig i som och andra fruntimmersarbeten. — Ja, det är hon, kom det ihåg! förklarade den ulltalade, allt i samma ton. — Hon har hela dygnet om auttit i allen, tillades at en poliskonstapel. kör öfrigt har hon i en bod stulit karameller och så vidare. — Hvad har du här att göra? sporde henne polismästaren. — Jag har varit här och helsat på, min herre. — Ja nu skall du få resa hem. — Ja, det är just min mening. Jag har både häst och åkdon. — Åh det gör detsamma, jag skall nog beställa häst åt dig. Och dermed resolverades att den unga qvinnan, hvilken, såsom i början sagts, syntes vara mera på alvägar än för en hemmansdotterär tillständigt, skulle öfverlemnas till kgs bfhde för att hemskickas. En slagtardräng hos slagtaremäst. Carlsson hade blifvit angifven för omensklig behandling af en kalf. För att kunna binda hans ben tillsammans hade han nemligen kastat omkull honom i hårda stengatan, och detta på det omenskliga sätt, att han tagit djuret i hufvudet och vridit halsen omkring tills det fallit. Drängen, hvars namn var Joh:s Börjesson, hade till sitt försvar endast att anföra, det han gjorde på alldeles samma sätt som de öfriga drängarne hos hans husbonde. — Han dömdes att för djurplågeri böta 15 rdr.