Göteborgsposten – 27 juli 1867, sida 1

gifvit utsättandet af soffor och stolar och vidtagande af andra anordningar, hvarigenom platsen lika väl som sjelfva etablissementet otvilvelaktigt skulle ha vunnit i trefnad, har man nu förlagt det bakom badhuset, bort i en undangömd vrå, der man kunnat vänta sig att finna allting annat än ett förfriskningsställe. Om också stadens infödingar under tidernas lopp möjligen skulle kunna lära sig att hitta vägen dit, så torde det dock vara platt omöjligt för de resande, hvilka möjligen önska att förfriska sig med en kylande dryck, att ana det den svalkande källan döljer sig så långt bort i skumrasket. Skyndom oss att tillägga, att butikens anläggare icke är skulden till att den fått en så olämplig plats; hedern af denna snillrika anordning tillkommer helt och hållet den myndighet, hvilken oåterkalleligen bestämt att just der skall seltersvattenskåpet stå!!! Vår korrespondent från Warberg omnämnde i sitt senaste bref ett komiskt quiproquo, som nyligen tilldragit sig i dambassinen derstädes. Vi äro i tillfälle att anföra ett med anledning deraf yttradt bon mot. Då den tankspridde professorn utträdde i bassinen befunno sig just tvenne damer i densamma, hvilka vid åsynen af den oväntade besökaren genast fingo brådt att, skickliga simmerskor som de voro, dyka ner under vattnet, der de lyckligtvis förmådde att hålla ut ända tills badmadamen frälste dem ur deras förlägenhet. Tillfälligtvis buro båda dessa damer det täcka förnamnet Mina. bå förhållandet slutligen kom till en af de manliga badgåsternas öron utbrast denne genast: Se der ett splitter nytt slags undervattens-minor! Svenska tidningspressens muntrationsråd Söndags-Nisse har i flera numror meddelat sina läsare prof på mer och mindre klassiska och tokroliga Stockholmsskyltar. I den intressanta samlingen ha vi dock — såvida den icke undsluppit vår uppmärksamhet — hittills saknat en, om vi ej misstaga oss, på någon af Glasbruksgatorna i Stockholm besintlig sådan, så här lydande: Här Får man Glas för betalning. Det der låter ju rätt trefligt! Men sjelfva qvintessencen faller dock icke genast i ögonen, i det man nemligen vid första påseendet lika litet förstår skyltens verkliga andemening, som den i danska språket oinvigde begriper det mystiska avertissement som i Köpenbamn möter honom, snart sagdt, i hvartannat fönster: Her rulles paa Maskine. Med vanlig civiliserad ortografi är nemligen der ofvannämnda Stockholms-skylten en svensk öfversättning at de köpenhamnska, i det der betyder: Här får manglas för betalning.