Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 2

för det de, samlande sig tillhopa, icke allenast äro för de trafikerande i vägen på trottoirerna och vid butikdörrarne, utan ock genom oskickligt beteende åstadkomma förargelse. De flesta utaf dem kommo tillstädes; och då ingen kunde visa sig tillhöra någon ordnad stadsbudskår eller hade något annat näringsfång, fingo de hvar för sig första varningen för lösdrifveri. En, vid namn Gyllsdorff, påstod sig ega kungligt tillstånd att vara stadsbud, för hvilket påstäende han äberopade ordalydelsen uti sitt afskedspass från Andra gardet. — Ligenaredrot ningen — parodien på Afrikanskan — mottogs i Onsdags afton på Djurgårdsteatern af en fullsatt salong och med ganska mycket bitall, åtminstone hvad beträffar de första tablåerna. Författaren hade också, enl. D. N, i dem lyckats skapa flera roliga situationer och fått anledning säga många spetsiga ordlekar, men synbarligen ansträngt sig allt för mycket, så att man ej kunde undgå alt märka en viss matthet, i de två sista tablåerna. Att dra ut på längden, der handlingen ej i tillräcklig rask fart kan följa med, är ett vågadt försök af en förf., som vill vara rolig. Musiken, på både kända och okända melodier, hade många ganska lyckligt funna komiska pointer, och uppsättningen af pjesen var dyrbar och praktfull, samt dekorationerna, af hr Miller, utmärkta. Att utförandet var mycket godt, till och med ganska förtjenstfullt, behöfver väl ej sägas. Hr Bergström såg riktigt förskräcklig ut som tatare och tru Bergström — drottningen — var sublim. Båda bletvo inropade. Till fjerde tablån hade hr Selinder komponerat en vacker balett, som elegant och skickligt uttörd af hans elever med m:ll Mina Pettersson i spetsen, vann förtjent bifall