Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 2

fallit mig. Jag har lofvat markisens slägtingar, att du icke mer skall återse hr de Ruzolles, och att jag skall hålla dig aflägsnad från Paris tills hans giftermål uppgjordts. sin sida hafva de förbundit sig att lemna dig i fred, men de ha väl förberedt mig, att, om markisen och du åter begynna edra duetter, skall ingenting vidare hindra dem från att låta sätta dig i fängelse. Man förstår, hvilket förfärligt intryck denna hotelse skulle frambringa hos den stackars Annette. Asperginos hade förutsatt det. Med denna rikedom i uppfinningsväg, som han alltid hade egt, och som hans yrke ännu mera hade utvecklat, använde han såväl det tema, hr de Saint-Valies utkastat åt honom, att oaktadt det naturliga misstroende, som hennes far ingat henne, slutade den unga flickan med att tro, det han talade sanning; konstmakaren hade till och med ej behöft använda så många fraser för att bedraga detta unga och lättrogna barn. I sin oerfarenhet tänkte hon ej ens på att betvifla, hvad man sade henne angående markisens familjs planer och makt. Det som hade synts henne mest misstänkt, var det lill, arfvot, hvarom konstmakaren hade talat. Detta passade sig icke mycket tillsammans med, hvad han berättat om den nödvändighet hvari han befunnit sig att i brist at penningar öfvergifva sina artister och sin vagn, ej heller med de femhundra francs, som han på så enträget sätt begärt. (Forts.)