gen förut sålt sitt lilla bohag, betalt det påbörjade qvartalet och bjudit farväl. Man hade icke mera återsett henne. Detta syntes mycket oroa fru Tournaire. Markisen brann af begär att fråga Denise, hvad orsak hon tillskref mamsell Aubrys så oförutsedda flyttning, men hans stolthet och fruktan att låta gissa till hans bedragna kärlek, öfvervunno hans nyfikenhet. Han antog en otvungen ton och började tala om andra saker. Inom loppet af två tre dagar for hr de Ruzolles, som var ledsen vid allt och rasande på sig sjelf öfver att icke kunna glömma mamsell Aubry, till Nivernais för att jaga vildsvin hos en af sina vänner. Han lyckades der ådraga sig en hröståkomma, som nästan gränsade till lunginflammation. Lik ett stort barn, som han var, skötte han sig mycket illa. Hans läkare rådde honom att tillbringa någon tid i södra Frankrike. Hr de Saint-Valies visste, att familjen Portin ämnade tillbringa vintern i Italien för Amelies helsas skull, som man sade, men i sjelfva verket för att köpa en titel åt unga Theobald och rycka honom ifrån några dåliga bekantskaper, hvilka hans far var angelägen att blifva qvitt för att göra honom till en allvarsam man och gifta bort honom. Gifvande utan misstro vika för sin onkels öfvertalningar, begaf sig markisen också dit, hvarest Portins skulle tillbringa några månader. Såsom hr Portin och baronen mycket riktigt hade uträknat, kunde hr de Ruzolles icke undgå att der nere knyta en intim förbindelse mec landsmän, som han kände redan från Paris.