Göteborgsposten – 26 juli 1867, sida 1

via Omed)egäran. han skall lågga grundstenen till ett nytt stort frimuraretempel. Newyorks största manufakturhandlande, A. T. Stewart, häller på att läta utvidga en af sina butiker, ehuru den redan förut är ganska stor. Denna butik kommer att innefatta ett helt block, eller som man i Sverige säger, ett helt Åqvarter; åt tvenne gatoi får densamma en fagad af 300 sot åt hvardera gatan, samt åt de andra tvenne gatorna 200 fot at hvardera. När man härtill betänker att denna butik, ellar rättare lagerhus, byggd af marmor, blir fem våningar hög, lärer man tryggt kunna antaga, att den blir den största som finnes i både gamla och nya verlden. Egaren till densamma är nu stadd på en rundresa genom Europa och till hans återkomst i höst skall det nya etablissementet vara färdigt. För några dagar sedau hade många af stadens inuevånare tillfälle att se en föreställning i den högre ridkonsten, gratis. En koustberiderska, som uppträder på en af härvarande teatrar såsom Mazeppa, och besitter en utomordentlig skicklighet i sitt yrke, företog nemligen en eftermiddag en promenad genom stadens gator på sin favorithäst Black Bess, och då hon anlände till den nya gangbron öfver stadens största gata satte hon at i skarp fart uppför brons trettioett trappsteg. Det på gatan promenerande folket åsåg med förväning denna konstridt och man unurade blott huru färden ner för trapporna skulle aflöpa. Sedan ryttarinnan några minuter beundrat den vackra utsigten sran sin höga plats, vände hon äter hästen emot trapporna och gjorde färden nerför densumma långsamt, men lika lyckligt som den gått uppför. Den forsamlade folkmängden betygade den djersva ryttarinnan sitt bifall genom uthallande hurra-och bravorop. Eter denna gratisrepresentation har tea:ern der hon uppträder hvarje aftou varit ötversyld med åskådare och beundrare. De senaste veckorna har man här satt se nya prof på amerikanarnes förmåga att pulla för sina aflarer; de båda fall som jag här vill omtala, afse dock lika mycket kundernas som affårsmännens sördel. En stor f.briksfirma Lorillard C:o, som illverkar tuggtobak och snus, lägger nemligen en 100dollars sedel uti en al de tobakskarduser som inläggas i hvarje femtionde låda som packas. Detta verkställes egenhändigt af firmans chef, som älven sätter ett särskildt märke på sedeln, för att kunna igenkänna densamma, och för att bevisa att det icke är någon humbug, har firman utlofvat en belöning al ytterligare 10 dollars till den lyckhge fionaren al 100-dollars sedeln, då han förevisur densamma pa firmans kontor och uppgifver sitt namn och bostad; dessa senare blifva sedan tillkännagifna för allmänheten i tidningarne. Tjuguen personer hafva redan blifvit lyckliggjorda med sådana sedlar mobakskarduser som de köpt tör 10 cents. Bland dessa var en bekant till mig, som mycket riktigt erhöll den utlofvade premien vid förevisandet af den i tobakskardusen fuuna seueln. Den naturliga följden al de sa premier har blifvit att större delen af Newyorks tobaksrökande innevånare numera köpa af Lorillards tobak, hvilker tillskyndat fabrikanten en oerhörd afsättning. Den andra nymodiga puffen har eu teaterdirektör i staden S:t Louis uppfunnit. Den är ganska originel. Han har nemligen tillkännagilvit att vid hvarje representation bortskänkes till de besök nde 425 stycken rökta skinkor, hvilket tillgår på så sätt, att vid hvarje biljett som säljes är på baksidan fästadt ett nummer, hvilket innehafvaren behåller; vid representationens slut framtages de 25 skinkorna, hvarpå äro nummer skrifna, och de lyckliga som hafva samma nummer erhålla vid hemgaendet sina rökade vinster. Svenska societeten härstädes firade sin sommarhogtidsfest Midsommardagen med en utflykt i det gröna, eller som det här kallas Pie Nick. KL 9 på morgonen skedde samlingen, hvarefter damerna började att kläda majstängen. Kl. 10 upphissades svenska flaggan under fanfarer, hvarefter musiken och dansen började, hvilken omvexlande bestod af ringdansar kring majstängen, frangaiser, valser, polkor etc. Mellan dansarne afsjöngos svenska sanger och visor, och sinnesstämningen var glad och lifvad. Framemot kl. 6 på aftonen började fruarne duka fram sina matkorgsförråder och samtliga gästerna gjorde sitt bästa för att korgarna icke skulle blifva för tunga att bära på hemvägen. Den gamla kära helan och halfvan fick naturligt: is icke saknas vil sexan, öl och vin fanns i ymnighet atv tillgå på stället. Tvenne svenska sjökaptener, hvilka vid tillfället lågo här med sina fartyg, voro af societeten inbjudna till festen, och de betygade sällskapet sin tacksamhet på gammalt svenskt sätt med glaset i hand. Efter maltiden fortsattes dansen till omkring kl, 9, då sällskapet bröt upp, och sedan de tackat hvarandra för en glad och angenäm dag begåfvo sig hvarochen till sitt hem. Deltagarnes nntal var c:a 150 personer. Svenska nationen är den enda härstädes som firar Midsommardagen på något sätt; af andra härvarande nationer firag den hvarken såsom helgeller högtidsdag. Thorsdagen d. 27 Juni gafs å Newyorks största teater en stor festkonsert till förmån för nödlidande frimurares enkor och barn i Södra Staterna af Unionen. Till denna konsert voro utlemnade öfver 4,000 biljetter, och den bevistades uteslutande af Newyorks rika och förnäma verld. Damerna visade sig i de praktfullaste och smakfullaste toiletter, hvilkas dyrbarhet man nästan knappast kan tänka sig utan att bafva varit ögonvittne dertill. Nar man härtill lägger den skönhet hvarmed naturen så rikligt begåfvat de amerikanska damerna, kan man göra sig en löreställning om den herrliga anblick som den stora och rikt upplysta teatersalongen å nämuda afton erbjöd.