Göteborgsposten – 23 juli 1867, sida 1

— Tror han, att jag skall göra mig besvär på det sättet för hvem som helst? — Min herre. svarade Baptiste, förtretad öfver denna vanvördnad, är en mycket rik man. ö — Rågon hederlig handlande, som gjort lycka i kläde eller dylikt, mumlade konstmakaren som ville erhålla de flesta möjliga underrättelser, för att antagligen rätta sitt pris derefter. — Gamle skälm! sade domestiken höjande sitt glas till ögonen för att bittre undersöka färgen på vinet, hvad angår er om min herre är prins eller handlande, bara han betalar frikostigt. — Det är sanning i edra ord, svarade konstmakaren, jag skämtade blott. ln så utmärkt man som ni kan icke vara i tjenst hos någon stackare. Ni är en gycklare! sado Baptist, antagande ett blygsamt utseende. — En sak förvånar mig återtog konstmakaren. För det första borde er herre ha lemnat er för min räkning nägra krönta hufvuden såsom underpant på hans önskan att göra min bekantskap. — Se här det begärda porträttet, sade Baptiste, läggande ett guldmynt på bordet ... Nå väl! vill ni icke ha det? tillade han, då han såg Asperginos balancera med myntet på ändan al sitt pekfinger, liksom en man som väntar på något. — Och maken? Å — Frossare! min herre skall ge er den i morgon, om han är nöjd med er. Pyh! sade konstmakaren, denna början i ämnet tyc