Göteborgsposten – 20 juli 1867, sida 2

Från Utlandet. Inom den franska pressen ha under längre tid stora skandaler intraskat och de bli alltjemt större. Orsaken kan till stor del sökas deri, att pressen befinner sig i ett öfvergångstillstånd, och i någon bestämmelse uti lagstiftningen. Frankrikes politiska ställning har dessutom, såsom man lätt kan förstå, framkallat en mycket retlig stämning hos dem, som af hela sin själ ansluta sig till kejsardömet. Pressen hade under Ludvig Filip och republiken haft del i regeringen; språnget från redaktör till minister var icke stort, och tidningarne bade faktiskt en makt, hvaraf ingen annan institution i staten vari besittning. Såsom det så ofta sker i upprörda tider, att den ena ytterligneten aflöser den andra, sjönk pressen under kejsardömet från sin forna höjd ned till intet. Den fick blott godkänna och prisa, hvad som gjordes; ville den icke detta, skulle den inskränka sig will att blott referera. En hvar, som boklädde en vificiel post, var skyddad, tillochmed en maire var ett oantastligt väsen. De deputerade och senatoreraa uttalade ständigt sin glädje ötver den försiggångna förändringen, de kunde nu fritt uttala sin hjertans mening, utan att behöfva trukta för att de följande dag skulle springa gatlopp och förlöjligas i bladen. På senare tiden har faktiskt en stor förändring inträdt, fastän det lagligt bestående tillståndet är detsamma. Statsministern Rouher är i närvarande stund föremål för de häftigaste angrepp, såsom vi ock förut visat, och då man nu måste eller vill finna sig häri, är det en naturlig sak, att man tager ännu skarpare itu med de mindre gudarne. Men denna kritik, som man så länge varit afvand vid, har naturligtvis måst verka mera sårande, än der pressfriheten länge bestått, och man har visat lust för att i hvarje adel at en mans offentliga handlingssätt se något rent personligt, en ärekränkning, som tsordrade en upprättelse. En diskussion mel an de franska redaktörerna får dessutom lätt en personlig anstrykning, emedan lagen bjuder, ati artiklarne skola undertecknas. Tvenne tidningar börja ofta i all godmodighet en liter polemik, men efter hand blir tvisten varmare striden mellan de tvenne tidningar, som re presentera olika principer, öfvergår till et personligt käbbel mellan tvenne redaktörer som draga fram hvarandras namn, adresser: artiklarne till hvarandra o. 8. v., och slute på det hela blir då alltsom oftast en duell