Göteborgsposten – 18 juli 1867, sida 1

Denise åt för fyra och började berätta historier om vissa får, höns och dufvor, som hade spelat sin rol i hennes lif som flicka, då hon ännu bebodde sin fars landtgård. Vörsigtigt gifvande akt på sig sjelf, talade hr Tournaire om åtskilliga statistiska arbeten, med hvilka han under någon tid hade varit sysselsatt och som blifvit för honom, hvad fälttågen äro för en gammal soldat. Isabelle visade en strykande matlust och skulle gerna hafva smakat af alla faten, om man hade låtit henne göra det. Hvad beträffar mille Aubry, åt hon föga och talade icke mycket. Hennes lycka tog helt och hållet sin riktning inåt och blef nästan qväfrande. Dessutom kände hon sig alldeles förbryllad af ljusen, den präktiga måltiden (allt är relativt) och uppassarne, färdiga att lyda minsta vink af hr de Ruzolles. Ehuru föga observatör af naturen, bemärkte Jean att Annette, som för första gången i sitt lif åt på en restauration, genom ett slags åskådningsstudium nästan icko begick något af dessa tafatta misstag, som äro oskiljaktiga från hvarje första uppträdande. Den stackars flickan hade sådan fruktan för att synas löjlig i markisens ögon, att bon icke började äta af någon rätt, förr än bon sett hur hr de Ruzolles gick tillväga med sin gaffel eller sked. Ibland bekände hon öppet sin förlägenhet med ett så barnsligt och förtroendefullt småleende att hr de Ruzolles var helt lycklig att få hjelpa henne till rätta i hennes okunnighet.