Göteborgsposten – 15 juli 1867, sida 1

miljen Tournaire, för hvilken han tycktes hysa särd eles intresse. Utom det hemliga mål han tycktes fullfölja i det han frågade Frederie om denna familj, hade baronen synbarligen för öfrigt att studera Mihldorf, ty han tog icke sina ögon från den unge mannens ansigte. Den sednare märkte denna granskning, och han blef så mycket mer förlägen derötver, som han kände sig något brottslig mot baronen och fruktade att herr de SaintValiez nyfikenhet kunde härleda sig från en känsla af svartsjuka. Också blef han förtjust öfver att se hertigen och hertiginnan de Narliniere anlända, hvilka hr de SaintValiez borde gå till mötes, hvilket lemnade Mähldorf en förträfflig förevändning att tvert afklippa detta samtal. — Denne yngling skall blifva för oss ett dyrbart verktyg i flere afscenden, sade till sig sjelf några ögonblick derefter hr de Saint-Valiez, sökande studenten med ögonen. Men hur fånga bonom? Hvilken kan vara hans svaga sida? Penningur? Nej, icke efter hvad Jean sagt mig ... Fåfänga? Nej han bär stolt sin slitna drägt ... Arelystnad? ... kanhända. Man kunde försöka. Eller kanske snarare kärlek ... ja. Det tyckes mig att han betraktar baronessan med ögon, som ... För fn! skulle . Jag måste studera denna yngling. Oaktadt baronessan omsorgsfullt dolt det, hade hon likväl märkt att Frådöries toilette lemnade mycket att önska. Men en qvinna är känslig för den minsta sak som rör den hon älskar. Hon ville att han skulle uppskattas af hela verlden som af henne.