Göteborgsposten – 15 juli 1867, sida 1

Hon kände Fråderics stolthet och förutsåg för honom några af de knappnålsstygn, som göra vissa karakterer mera lidande än dolkstötar. — Han känner ingen här sade hon. Jean kan icke alltid stanna hos honom. Han skall komma att finna sig så ensam. Och under det hon fortfarande utbytte helsningar, småleenden och handtryckningar glömde den unga qvinnan sina nobla gäster för att icke tänka på någon annan än den obetydlige studenten. Bland antalet af fru de Saint-Valiez intima vänner befann sig en gammal gretvinna de Taverly, den mest vördade qvinna i Faubourg Saint Germain. Då madame de Taverly stod i spetsen för flera välgörenhets-sällskaper, tog baronessan denna anledning att för henne presentera Mähldorf, hvars arbetsamma Ilf och tillgifvenhet för sitt yrkes ädla pligter, hon förut dragit försorg om att sjelf genom hr de Ruzolles låta berättas henne. : I början något förlägen, men snart uppmuntrad af baronessans hjertliga blick och bennes sällskaps synbara välvilja, återfick Frdric sin säkerhet. Han svarade med sin vanliga frimodighet och klarhet på de båda damernas frågor äfvensom på herr de Ruzolles inkast. Han blef på det högsta rörd öfver den aktning som baronessan bevisade honom och den utmärkta takt, med hvilken fru de Saint-Valiez syntes söka lägga i dagen hans goda egenskaper, och ingifva fru de Taverly en god tanke