Göteborgsposten – 13 juli 1867, sida 2

å Concorge och TIULILCI-E1Ädgarcen ul det kejoerliga slottet, hvarest han inträffade tjugo minuter före klockan 4. Kejsaren mottog sultanen vid nedersta tappsteget af den stora trappan. Ester ett kort uppehåll steg kejsaren, hans höge gäst och hela sviten till häst vid den trappa som ligger under stora uret. Tio minuter före klockan 4 lemnade kejsaren och sultauen med svit Tullerierna. Alldeles emot bruket dittills befann sig kejsaren, framför hvilken red en afdelning af hundramannagardet, ungefär tio steg söre sin svit. Sultanen befann sig ej vid hans sida, utan red i spetsen för sviten. Kejsaren bar den vanliga generalsunisormen och den turkiska orden samt red på en brun häst. Ehuru sultanen så att säga var omgisven af ett stort antal lysande uniformer — man märkte deribland många turkiska, en preussisk, en österrikisk, italienska, albanesiska, mon:euegrinska m. fl. samt äfven några af arabisk snitt — så var hans kostym dock så glänsande (van var alldeles betäckt af guld och diamanter) och tillika så smakfull, hans sätt att rida sin arabiska, något i grått stötande hvita hingst så fallt af behag, att han uppväckte allmän beundran och fullständigt fördunklade kejsaren. I kejsarens svit skall äfven konungen af Wiärtemberg ha befunnit sig. Prins Napoleon belanu sig ej i den kejserliga sviten, då densamma lemnade Tuilerierna. Han hade sannolikt försummat sig, ty ungefår fem minuter efter det kejsaren och hans eskort lemnat Tuilerierna sprängde han i starkt galopp fram till densamma. Det kejserliga tåget slöts äfven af en afdelning bundramannagarde. Då kejsaren och hans svit — bland hvilken äfven fursten af Montenegro besann sig — redo ur den för allmänheten afstängda delen af Tuilerietrådgarden in i den del deraf som star öppen äfven för vanliga dodlige, ljödo upprepade lefverop. Kejsaren såg för öfrigt mycket melankolisk ut. Dock helsade han, liksom äfven sultanen, högst vänligt på mångden. Hvad sultanen beträffar, så tog man af hattarne för honom men gaf honom ej nägra lefverop, emedan man ansåg att han i alla fall ej förstode ett ord franska. På carouselleplatsen voro trupperna uppställda på båda sidor om platsen. På Champs Elyses stodo trupperna uppställda till venster om den kejserliga eskorten, så att snltanen, om red vid kejsarens venstra sida, var dem närmast, under det vid reryen på Longechamps vid Boulognerskogen kejsaren alltid intog den sida på hvilken trupperna befunno sig och czaren samt konungen af Preussen redo på den andra sidan om kejsaren. Om ock kejsarens svit vid gårdagens revy var mera lysande än den som d. 6 Juni följde honom, så var dock anblicken i sin helhet ej så storartad som då. Trupperna voro fördelade på en oerhörd linie (fyra kilometer) och man kunde derföre ej få någon blick öfver det hela. Då kejsaren, hans gäster och den dem atioljande sviten visade sig, spelade trupperna upp den turkiska marschen, men knappt hade de passerat förbi 16rrån de ötvergingo till la Reine Hortense. Hos sultanen måste anblicken af dessa trupper, hvilka för i dag aflagt sina sorgflor, ha uppväckt en egendomlig känsla. Största delen af de regementen man förde framför honom hade varit på Krim och många af soldaterna buro ånnu Krim-medaljer. Sedan kejsaren, sultanen och deras svit ridit förbi trupperna till Triumfbågen, redo de tillbaka till Concordiaplat sen och derifrån till industripalatset, hvarest defilCen skulle ega rum. Under tiden hade de trupper, som varit uppställda i Tuileriträdgården, på Place de la Concorde och den nedre delen af Champs Elys6es, afmarscherat till ofra delen delen deraf, så att då kejsaren med sin stab kom tillbaka var nedra delen af Champs Elyses ända will industripalatset besatt af folkmassan. Kl. 10 minuter före 5 började defileringen. Den anblick som kejsaren, sultanen och den dem omgisvande sviteu framställde, då de uppställt sig vid hufvudingängen till industripalatset, var mycket praktsull. Sultanens son och de båda andra turkiska prinsarne med sina sviter, samt åtskilliga an lra turkar åsågo revyen från industripalatsets fönster. De besuuno sig der under hela defileringen. Kejsarinnan hade ej infunnit sig. Defileringen varade till kl. 63, eller nära två timmar. Etter slutad defilering, ledsagade kejsaren sultanen tillbaka till Elysee. På aftonen efter dinernn i Tuilerierna emottogs sultanen å staden Paris vägnar i Hötel de Ville, hvilket var smakfullt upplyst. Ötver hufvudingången strålade sultanens vapen i ljus. Kommunalrådet gaf i en af de första praktsalarne en souper för sultanen, som var ätföljd af sin vanliga svit och personalen vid den turkiska beskickningen. Till festen, som icke bar någon officiel karakter, voro omkring tusen personer inbjudna. Skriftställaresällskapet i Paris har af regeringen erhållit ett anslag at 10,000 francs till bestridande at kostnaderna vid den internationella kongress af skriftställare, till hvilken det inbjudit. De franska sjukhusen besökas f. n. af en a necihan-k lokare, som under sista kriget i Amerika förvärtvat sig en viss ryktbarhet, — neml. mistres Walker, som då beklädde en vigtig befattning vid ambulauceroa. Hennes mottagande betecknades af en manifestation till förmån för den nya och stora ide, som representerar: qvinnans jemlikhet med mannen inför vetenskapen. Det franska veckobladet Mouvement för d. 6 d:s offentliggör under tacksägelse till gifvarne den första listan ötver inkomna bidrag till behöfvande danska slesvigare. Under loppet af en vecka hade från c:a 80 gifvare ingått 1,773 fres. England har slutligen emottagit v. konungen af Egypten. hl. 5 sistl. Lördags afton landsteg han med en svit af c:a 25 personer i Dover, dit en fransk yacht fört honom från Boulogne; han helsades med salut från flera der för ankar liggande krigsskepp och beledsagades at några högt uppsatta personer till bangården, der han väntades at ett extratåg, som skulle föra honom till London. Dit anländ, emottogs han vid stationen Charing Cross at turkiske gesandten och sin värd lord Dudley. På den öppna platsen utanför bangården ordnade sig en kongl. eskort kring de vagnar som förde v. konungen och hans svit till Dudley-House. Ismail Pascha helsades af lefverop från folket... Senare på af