Göteborgsposten – 13 juli 1867, sida 2

MV BER FEIVIULV IS GQ MM 890, DA arr denne forlorat medvetandet. Den vidare ransakningen hänsköts till Stockholms rådhusrätt. Från Utlandet. Den genom Maximilians död förorsakade rörelsen är ännu icke stillad, säger parisertidn. Opinion Nationale. Många olika intryck hafva sedan åtta dagar upprört allmänheten, och vi skulle vilja försöka att närmare bestämma dessa intryck och visa moraliteten i de känslor, som på ett så smärtsamt sätt beröra Paris och hela Frankrike. Vid första underrättelsen om katastrofen, förnams ett utbrott af medlidande och, erkännom det, vrede. Blodsdekretet af d. 5 Okt. 1865 kom ej i någons tankar ... Man sporde ej sig sjelf, om icke före tragedien i Queretaro ovanliga våldshandlingar begåtts i Mexico af de kejserliga sjelfva ... Man såg, man ville endast se tvenne saker: denne unge man skjuten ooh denna unga qvinna vansinnig af sorg. ningen i början länder vårt land (hvarje europeiskt land) och vår tid till stor ära. De blodiga repressalierna äro utdömda af det franska medvetandet, af det europeiska samDenna enstämmighet i den allmänna stämvetet. Statsskalet är nära att bli desavoueradt, tillochmed at partierna. Några dagar förflöto. Och i stället för att betrakta upplösningen ensam i och för sig, började man skönja hela dramat. Man läste och omläste brefven från de at Maximilian skjutna mexicanska officerarne Artega och Salazar; och hvad hände då? Medlidandet för Maximilian försvagades icke; men i st. f. att beklaga blott ett af off ren i denua kamp, började man beklaga dem alla. Det i Queretaro föröfvade mordet föreföll hvarken mindre sorgligt eller mindre fördömligt. Men mordet i och för sig, det politiska dödsstrafet, visade sig för alla sådant det verkligen är, d. v. 8. i hela sin fasa. Ja, det är det politiska dödsstraffet, det är denna skändliga vedergällningslag, hvilken alltför länge stått inskrifven i alla partiernas lagbok, som nu bedömes, fördömes, gisslas. Inför denne unge furstes lik, hvilken genom sina sista dagars hjeltemod så tappert återupprättat de under hans regering begångna fel, finns det ingen rättänkande, som icke förbannar den politiska schavotten och kraftigt fördömer den i det partis namn han tillhör, detta må vara hvilket som helst. Sederna ha förmildrats, och man kan säga, att mensklighetskänslan gjort ofantliga framsteg hos alla. Det skulle nu vara omöjligt, att inför trenne församlade personer kunna göra en apologi för något politiskt mord; de stora orden statsskäl och allmän välfärd ha ej längre något eko. Och då de klerikala tidningarne fortfarande deklamera mot seklets förvändhet, skola vi svara dem, att vårt tidehvarf är tusen gånger mera kristligt, än deras förtärliga medeltid, eftersom mensklighetskänslan blifvit till den grad allmän och besallande. Att vi tör vår del instämma i detta räsonnemang, är våra läsare bekant. Hvarje mord, det må föröfvas af den enskilde eller staten, är oss en styggelse. Vi sakna ännu pålitliga underrättelser trån Mexico angående kejsar Maximilians sista dagar, och det är omöjligt att erhålla sådana före d. 16 eller 17 d:s. Den af oss i går från Figaro återgifna berättelsen om Maximilians död är antagligen komponerad il den franska hufvudstaden. Aldrig ha mexicanska tidningar kommit från Vera Cruz till S:t Nazaire eller Southampton öfver hafvet på kortare tid än 28 dagar. Den postångare, som d. 8 d:s anlände till S:t Nazaire, medförde först underrättelser af d. 13 Juni från Vera Cruz (staden var då ännu kringränd, och man kände alls intet från det inre af landet), från Havannah af d. 17 och från Thomas af d. 23 Juni; huru kan då den mexicanska tidn. Esperanza ha anländt till Figaros byrå i Paris på mindre än 16 dagar från Queretaro, som ligger midt i Mexico? Den bekante sranske skriftställaren Louis Blanc har fått sig anförtrodt uppdraget att offentliggöra Maximilians efterlemnade papper. D. 13 eller 15:de d:s skall en stor sorgemessa firas i kyrkan Notre Dame för kejsaren af Mexico. Densamma skall bevistas af kejsaren, kejsarinnan, hela hofvet och alla myndigheter. Om den stora revy som till sultanens ära egde rum på Champs Elyses i Måndags, skritver en korrespondent från Paris följande: Revyen tog siu början kl. 4 på e. m. Man hade som bekant är först velat inställa revyen, men man fann senare att, då en sådan fest ej skulle kunna göra något afbrott i hofsorgen, borde man ej undanhålla sultaren detta skådespel. Från kl. half 3 voro alla trupperna församlade i Champs Elyses. De bestodo af följande armåkårer: kejserliga gardet: 24 bataljoner infanteri, 8 sqvadroner kavalleri, 12 batterier artilleri och en sqvadron utgörande trossen; liniejoner infanteri, 8 sqvadroner kavalVN Gssdsos