Göteborgsposten – 11 juli 1867, sida 2

förorsakade al vattenflodet, ifrån nedra Herjeåädalen och Helsingland. Men på samma gång som några jordegare lida stora förluster geoom vattenflödet är detta i det stora hela välgörande för gräsväxten å ängarne. En kines i skola i Norge. Rektorn vid skolan i Molde omtalar i det i år utgifna skolprogrammet följande: Skolan har bland sina lärjungar räknat en gosse, som sannolikt ingen annan skola i de nordiska länderna har maken till — nemligen en kines. Gossen är född i Ningpo och blef af en kapten Möller, under dennes vistelse i Kina såsom befälbafvare å briggen Rauma från Molde, funnen bredvid sin på en matta å snön liggande sjuke och blinde fader. At medlidande tog kaptenen gossen ombord, der han fann sig så väl att han önskade följa med på resan, hvarunder han tjenstgjorde som kajutvakt. När fartyget i Juli 1863 kom hem, sattes han i folkskolan i Molde och fick dessutom enskild undervisning, hvarpå han i början af sista läsåret inträdde i Molde elementarläroverk. Han kunde ej läsa rent innantill — några bokstäfver och bokstafsförbindelser lär han väl aldrig att uttala tydligt — liksom han äfven i skrilning och räkning var temligen långt efter, särdeles med hänsyn till hans ålder, som vid inträdet i skolans första gemensamma klass antagligen utgjorde 14 a 15 år, medan normalåldern vid inträde i denna klass är 8 år. Han är nu anmäld att afgå ur skolan; hans själsgåfvor. läslust och framsteg ha visat sig vara ganska ringa under två års skolgång. Hans uppförande har eljest varit godt. Man har aldrig kunnat förmå honom att tala kinesiska, ej ens inför sin fosterfar och dennes moder, hvilka han dock omfattar med sonlig tillgifvenhet, och han bemödar sig synbarligen att alldeles ignorera sitt fådernesland. Ovanlig stadsbo. Från Örebro meddelas d. 6 d:s följande räfhistoria: Ett par mindre rafvar, som blifvit hitförda af en jagtvän, hade d. 27 Juni kommit lösa. Man lyckades snart fånga den ene, men den andre förblef fri och sprang omkring bland buskarne å den rymliga länstidningstryckerigården. Ännu, en vecka senare, befinner han sig antagligen i frihet och välmäga. At den, som skrifver detta, har nämligen räfungen blifvit sedd i Tisdags afton kl. 11 och sedan på Fredagsmorgonen kl. 4, allt på nyssnåmnde gård, der han tyckes ha sitt stamhåll. Litet större än en katt, har han ännu ej veterligen lagt i dagen några mord planer mot de hönskullar, som finnas i samma och angränsande gårdar. Deremot gjorde han i går morse några misslyckade jagter på småfoglar, som togo sig spatserturer i den trakt, der ung Mickel just lät sig väl smaka några hönsqvarlefvor, som ett välvilligt fruntimmer utlagt för hans räkning. Om en katt, som samtidigt uppenbarade sig på gården, tog Mickel ingen notis; men minsta buller i graunskapet kom honom att lemna sin frukost och draga sig tillbaka. Att Mickel här funnit ett lugnt hem, der han trifveg, är desto underligare, som staden räknar mellan 2 och 3 hundrade hundar, och deribland icke få jagthundar, af hvilka ensam Mickels öfvergifne husbonde, som bor i en af granngårdarne, har flera stycken, hvilka icke alltid lära visa sig lika fredliga mot menniskor, som mot den stackars räfven. Klockan slog nu 5 på Fredagsmorgonen. Hundarne synas ej tåla kritiker. De uppstämma ett betydligt skall, som utan tvifvel väcker åtskilliga grannar. Den sluge Mickel sitter gömd i sin tillflyktsort, utan att akta på sirensångerna från hönshuset, der hönor kackla och tuppar gala. våderleken i Jemtland. Från Östersund skrifves d. 28 Juni: Ett häftigt omkast i väderleksförhällandena har inträffat. Onsdagen i förra veckan visade först tecken till en mycket önsklig förändring i temperaturen, och påtöljande Thorsdag var ganska mild och vacker. Under natten mot Fredagen väcktes man af ett det allra häftigaste åskväder med det stridaste regn, fullkomligt af tropisk natur, och sedermera på dagen lefde vi här nästan som i en sjudande ångpanna. Ötver allt hvart man vände sig ångade det; land och sjö, allt tycktes vara i brand. Värmen på dagen uppgick ock till närmare 30 gr., och denna i förening med det under natten fallna nästan heta regnet, som med den största häftighet i massa nedföll, var mäktig nog att drifva ut kölden, hvarhelst den fanns. Isen och kölden gingo bokstafligen upp i rök. Som genom ett trollslag blet den förut nakna marken grönklädd och träden löfvades. Lif och glädje syntes på alla ansigten, och midsommardagen kunde firas så, som man älskar att fira den här i Norden: ute i det gröna?. Sedan Fredagsnatten hafva vi haft åskväder och regn allt emellanåt; men sjelfva midsommardagen var särdeles vacker. IIungersnöden i Finland. Från Helsngfors skrifves d. 25 Juni: Hungersnöden uppe i landsorterna visar sig på många håll fruktansvärd, och man nödgas tillgripa födoämnen, hvilka synas afsedda blott för kreatur. Så hafva vi från det annars så bördiga och väl