Göteborgsposten – 10 juli 1867, sida 2

Fran Utlandet. Vi äro i tillfälle att meddela följande skildring af den romerska kyrkofesten: Den romerska kyrkan har under sista dagarne utvecklat hela sin glans och ståt. I närvaro och under medverkan af mer än 700 prelater och 20,000 prester at alla grader från alla trakter af verlden hafva kyrkofester och ceremomer firats, sådana de ej kunna firas på något annat ställe i verlden, än Rom, och den kanonisation, som egde rum i St. Petri kyrka d. 29 Juni, har varit culmen at dessa fester. Ceremonien började kl. 7 på morgonen, och redan kl. 6 voro hela det ofantliga vaticanska templet, den stora platsen utanför, kolonnaderna och de närliggande gatorna uppfyllda med menniskor. Det inre af Peterskyrkan var ytterst prakttullt dekoreradt, såsom öfligt är i Italien vid kyrkofester; man åtnöjer sig vid sådana tillfällen icke med arkitekturens prakt, utan behänger och omger den med festoner och draperier och alla möjliga prydnader, hvilket dock icke alltid är lika smakfullt som praktfullt. Kyrkans pilastrar och pelare voro prydda med guldsnören, hvilka följde kanelleringarne i desamma ; guirlander af kristall-lystrer följde arkadlinierna i långsoch tvärskeppet; en ring af ljus sträckte sig kring karnisserna. Arkaderna voro fyllda med röda sidendraperier med gyllene fransar, och i midten at hvardera hängde ett stort måladt baner, hvarpå fanns framstäldt ett under eller någon annan vigtig handling af de helgon, som skulle kanoniseras. I kyrkans bakgrund omgaf en stor strålande krona af ljus en tafla, som föreställde, huru himmelens nyck lar ötverlemnades till St. Petrus. I tvärskeppets fyra hörn stodo kolossala hvita kandelabrar med kärfvar af vaxljus, och midt i skeppet hängde en stor, med ljus, blommor och kristaller omgifven vapensköld med den påfliga tiaren, nycklarne och korset. I kyrkan brunno 20,000 vaxljus, och intrycket af hela dekorationen var ytterst imponerande. Kanoniserings-ceremonien söndertaller i 3 afdelningar: processionen, dekretets offentliggörande och den högtidliga messan. Processionen var ännu talrikare, än på Christi lekamens fest, firad kort förut; i densamma deltogo 440 biskopar och 40 kardinaler. I spetsen marscherade en afdelning soldater, derpå kommo barnhusbarnen, sedan de andliga ordnarne. Främst tiggareorden, Poenitentia-bröderna, de barfota augustinerna, capucinerna, S:t Peters kongregation i Pisa, S:t Frans af Paula minimer, munkarne ur S:t Francisci tredje orden, observatinerna och reformerade minimer, Marie tjenare, dominikanerna; framför hvardera af dessa ordnar buros kors och banr, och en hvar af mankarne bar ett brinnande vaxljus. Derpå kom mo Olivetos munkordnar, cistercienserna, munkarne från Valambrosa, camalduenserna, benedikterna från Monte Cassino och de regulerade korherrarne från S:t Johannes i Lateranen. Ettåkrusifikx, buret af tvenne akoluter skiljde de ordensandliga från lekmannabröderna; bland dessa kommo först lärjungarne från romerska seminariet, presterna och vikarierna, canonici från kollegiatkyrkorna S:t Hieronymus, S:ta Anastasia, S:t Celsius, S:t Julianus, S:t Angelo, S:t Eustachius, S:ta Maria inviolata, S:t Nicolaus in carcere, S:t Marcus, S:ta Maria ad Martyres och derpå det romerska kleresiets camerlengo. Nu följde presterskapet från basilikerna, först de mindre: S:ta Maria Regina Coeli, S:ta Maria i Cosmedin, S:ta Maria i Tra