Göteborgsposten – 10 juli 1867, sida 2

herre Gud!4 Eriksson erkände fullkomligt öppet att de emottagit mjölet, något som för öfrigt var obestridligt, då ett par bagare Lamberg tillhöriga säckar anträffats hos dem. Hr Lamberg värderade det stulna mjölet till 3 rdr 16 öre pr lisp, men trodde att Anton Andreasson stulit ännu mycket mera från honom. Härtill nekade dock den tilltalade. Hustru Eriksson åter nekade för att det ringaste ba haft kännedom om affären. Hon hade väl sett att sonen en gång kommit med ett par säckar, men dem hade han anskaffat derför att de voro i brist på sängkläder, och säckarne skulle användas härtill. Målet remitterades till rådhusrätten. Såväl Anton Andreasson som Eriksson och hans hustru återförpassades till cellfängelset, för att der afbida vidare ransakning. Manspersonen Johan Hellberg hade en dag funnit det vara för sin yttre person särdeles fördelaktigt att låta raka sig och för detta ändamål stigit in hos barberaren Mart. Larsson, hvarvid han bemärkt att ett rakknifsetui var placeradt på en afsats å kakelugnen i rummet. Om det skedde med afsigt eller icke, vilja vi låta vara osagdt, men Hellberg lade sin mössa öfver etuiet. Hellberg blef vederbörligen intvälad, dragen vid näsan o. s. v.; men då han aflägsnade sig var det hans tur, tyckte han, att draga barberaren vid näsan, och tog han derföre med sig icke blott mössan utan äfven etuiet med deri liggande två knifvar. Tillgreppet märktes straxt efter Hellbergs aflagsnande, men först senare blef han anträsfad. Han nekade då med mycken säkerhet för att ha begått stlden. Några bestämda bevis att han så gjort funnos icke heller, hvarföre frågan fick förfalla. Deremot skulle han, såsom illa känd förut, åläggas bereda sig laga försvar, vid äfventyr att eljest blifva dömd till kronoarbetskåren. För första resan stöld straffade Ida Charlotta Lundgren bade då hon för en tid sedan vistades på sjukhuset gjort bekantskap med jungfru Emma Johansson, som förmodligen icke kände till hennes föregående öden, och hvilken alltid bemötte henne med vänlighet då Ida Charlotta intann sig på besök hos henne. Emma Johansson bad henne dröja medan hon gick ut i köket att koka kaffe åt henne, Under tiden begagnade Charlotta tillfället att ur en olåst låda tillgripa en silkessjalett, som Emma Johansson blott en gång nyttjat och hvilken kostat 10 rdr. Hon blef kort derefter antastad för detta tillgrepp, hvilket bon vid förhöret i poliskammaren erkände. Tillfrågad af polismastaren om hon ej tyckte det vara illa gjordt att på detta sätt bestjäla en person, hvilken visat henne så mycken vänlighet, svarade hon med såsom det syntes mycket uppriktig ånger att hon väl insåge det oriktiga i sitt beteende. Målet remitterades till rådhusrätten och Ida Charlotta Lundgren införpassades till cellfängelset. I förgår kom manspersonen Henrik Niklas Jansson på gatan släpande på en stor pressenning, hvilken han utbjod till salu för I rdr. Han mötte derunder en extra poliskonstapel, för hvilken hans ärliga åtkomst af pressenningen syntes tvifvelaktig och som derföre frågade honom hvad han amnade att göra med sin vara. Då han svarade att han ämnade sälja den, yttrade konstapeln: Folj med mig, så skall du nog bli af med den. Detta lölte gick också ganska riktigt i fullbordan, ty konstapeln förde honom upp i polisvakten, der man icke just heller trodde på att pressenningen var hans. Vid närmare efterhorande befanns det att skepparen Carl Nilsson just blifvit bestulen på den pressenning som Jansson innehade. Dessutom fanns i hans fickor en tång och en hammare som äfvenledes tillhörde skepparen Nilsson. I poliskammaren uppdukade Jansson följande praktiga historia. Han hade draggat efter en kopparflaska som fallit i sjön. Detta hans arbete kröntes väl icke med framgång, men i stället var han nog lycklig med draggen få tag i en pressenning, som låg på sjöbotten. Lätt sänget är lätt gånget, och följak:ligen hade hanfbeslutat att säljasdsin pressenning för en summa af 1 rdr rmt, ehuru densamma var en af de största som brukas. Hvad tången och hammaren beträffade hade han hittat dem på botten af en pråm, och hade han lagt sig till dem emedan han ej trodde att de hade någon egare. Skepparen Nilsson åter förklarade, att hvad pressenningen angick så vore den för stor för att kunna blåsa i sjön utom vid stark storm, och sådan hade icke varit så nyss. I afseende på tången och hammaren hade de bestämdt blifvit stulna. Då Jansson var misstänkt för att dessutom ha begått en anuan stöld uppsköts den vidare undersökningen i målet åtta dagar. Jansson införpassades i cellfängelset.