Göteborgsposten – 8 juli 1867, sida 2

derför ej kan utan vidare erkänna Juarezs herravälde) med tillbörlig aktning och icke ens begära, att den skall oföroröjligen inskeppa sig till Europa, finnes det dock en mängd tecken, som antyda en mindre vänlig behandling. Vi ha af republikanarne sjeltva på ett välvilligt sätt gjorts uppmärksamma derpå, att vi måste vara beredda på dylika eventualiteter. Såsom helt naturligt är, har det österrikiska kabinettet, från den stund man hade säker kunskap om att Maximilian var i juaristernas händer, ej allenast genom att sjelft vända sig till Förenta Staternas regering, utan äfven med understöd af alla stormakters gesandter i Washington, oaflåtligen arbetat på att afvärja dödsdomen från kejsarens hufvud och förmå Juarez till klok hofsamhet; men allt har varit förgäfves. Det vill tvärtom nästan synas som om Juarez med flit låtit utbreda ryktet om, att kejsaren skulle bli utvisad ur landet och hemskickad till Europa, för att bli qvitt den nordamerikanska regeringens föreställningar och uppmaningar om att skona hans lif. För öfrigt saknas alltjemt upplysningar om, af hvad arv den nordamerikanske gesandten Campbells verksamhet varit i denna sak, och om äfven han under sitt vistande i New-Orleans uppehållits med löften och undanflykter, så att han ansett det öfverflödigt att personligen begifva sig till Juarez högqvarter i Luis Potosi. Den nordamerikanska regeringens maktlöshet i detta fall skall utan tvifvel väcka någon förbittring i Förenta Staterna; men det är dock ovisst, om ej katastrofen vid Querataro skall närmast uppfattas som en lysande upprättelss för den kränkta Monroedoktrinen och den republikanska regeringsformens allena berättigande i Amerika. Det skulle vara i högsta grad nedslående, om de finge ens ett sken af rätt, som gå ända derhän att påstå, det nordamerikanska regeringen gerna sett Maximilians afrättande, för att i en framtid afskräcka hvarje annan europeisk usurpator. Som sagdt, vi anse en så grym politisk beräkning vara skiljd från amerikanarne, ty, såsom Indip. belge mycket riktigt säger, man kan visserligen ej direkte påstå, att hans alrättning är ett brott, men den är för visso ett politiskt fel, såsom alla våldsamma och ytterliga handlingar, och hvad den mexicanska republiken tror sig hafva vunnit i säkerhet, skall den förlora i sympati och aktning. Det samma skulle gälla om den stora atlantiska republiken, itall den här gjort sig skyldig till någon grym intrig. Thiers, som under budgetdebatten inom Frankrikes lagstittande kår haft för afsigt atv tala om Mexico, har afstått derifrån tillsvidare på grund af underrättelsen om Maximilians afrättning. Budgetdebatten är i öfrigt redan liflig och skall helt visst bli det ännu mera. Bland de talare, som yttrade sig d. 2 Juli, var äfven Jules Simon, som riktade sin uppmärksamhet åt landets inre förhållanden. Han började med att afgifva en beskrifning öfver prisutdelningsfesten dagen förut, hvilken hade, såsom han sade, lör honom en stor tilldragningskraft, för honom som städse sysselsatt sig med arbetarnes intressen, och den gladde honom, ty denna åt sram. atskridandet och nationalarbetet egnade fest är en af landets och alla länders största. Vid denna fest hade man uttalat ordet fribet. I detta afseende råder någon begreppsförvirring; 1789 års principer hafva sanktionerat demokratiens och frihetens allians. Jag älskar, sade han, meå passion friheten och demokratien, men det kan ej finnas någon demokrati utan frihet och ingen frihet utan demokrati. Utgående från denna princip, måste man erkänna folkets rättigheter och dess intellektuela kultur. — Han sade, att 1848 års författning inskrifvit dessa principer, och erkände, att regeringen utvecklat dem, i det hon grundat konferenserna, skolorna för de uppväxta och folkbiblioteken samt inlemnat ett lagförslag för flickskolorna. Han erkände äfven, att regeringen gjort mycket för arbetsfrihcten; och han ville endast säga, hvari han var af annan åsigt än regeringen. Han nämnde först sparsamheten i budgeten, hvad den allmänna undervisningen angick, under det krigsbudgeten gick med jättesteg framåt, Han sade derefter, att undervisningsfriheten ej finnes, att ett bemyndi gande erfordras. hvilket alltid är motbjudande för de män, som skola låta sig examineras af sådana, som icke ega deras kunskaper. Äfven lagen om koalitionerna är ofullständig; ty det är en stor skilnad mellan tillåtelse och rätt att församlas, en skilnad som mellan natt och dag. Man kan säga, att den sista art. i lagen lyder: Den nuvarande lagen, så ofta det faller prefekten och mairen in! Man kan ej förstå, huru handelsfriheten består i ett land, när frihetens största verktyg, pressfriheten icke existerar. Detta leder till förhållanden, under hvilka de hederliga sucka och finanserna gå under. När man ser att en ny våldsbestämmelse synes i pressen, för att beröfva just de män, som undervisa