Göteborgsposten – 8 juli 1867, sida 1

dOLCOTJ. 17 —— HN rare och riddare af nämnde orden fingo, för att ej draga för långt ut på tiden med ceremonien, dagen förut i Tuilerierna emottaga sina dekorationer. Iblaud dessa voro m:r Krantz, Ingenieur en chef, och Hardy, arkitekt för expositionspalatset, hvilka således tyckas hafva gjort sig väl förtjenta af utmärkelsen. Efter prisutdelningens slut nedstego de kejserliga och furstliga personerna från estraden och gjorde en rond ikring palatset, helsade hvar de framgingo af stormande jubel. Nu var ingen sig mera mäktig. Upp på bänkarne, fruntimmer som herrar, att tränga sig fram så långt som möjligt. Musiken spelade, herrarne hurrade, damerna hviftade med näsdukarne, allt var i extas och förtjusningen oändlig. Återkomna på trappan stego de åter upp för estraden, gjorde en sista komplimang för publiken och aflägsnade sig, och nu började återtåget. Utkommen hade man naturligtvis svårt att slippa fram för den massa af folk och vagnar, som packades utanför. En dubbel haj at soldater stodo från Tuillerierna ända ned till Industripalatset. Under hela vägen blåste olika musikkårer och öfverallt hurrades der den kejserliga vagnen for fram. Jag hade redan uppgifvit hoppet att kunna få berätta huru en kejsare for fram vid ett dylikt tillfälle, ty att nu kunna få någon plats hörde till omöjligheterna. Jag tog derföre mitt parti och vandrade af bakom palatset nedåt Seinen, den enda möjligheten att kunna slippa fram. Nå väl, vid Place de la Concorde, hvad får jag se om icke lancierernas kaskar, som utgjorde den kejserliga eskorten. Här gällde således att i hast kunna upptäcka en något upphöjd plats, men alla tycktes vara tagna i anspråk till och med balustraden kring den stora vattenkonsten. Dock, der finns verkligen en liten öppning, der ännu ett par personer kunna så rum. Vinden, som med några behagliga fläktar afkylde den starka hettan, låg nemligen just åt detta hållet och dref vattenstrålarne med sig. Men litet dusch kan ju icke skada på en så varm dag. Upp derföre under strålen. Jag hoppas att Göteborgspostens publik räknar mig ett sådant uppoffrande hjeltemod till godo. Tåget öppnades af en afdelning lancierer med musik i spetsen. Derefter kommo en rad hofvagnar, alla förspända med sex hästar. Deretter 6 förridare i rad, så kejsarens af åtta hästar dragna vagn, i hvilken åkte kejsaren, kejsarinnan, kejserlige prinsen och prins Napoleon, med hedersvakt af det ståtliga hundramannagardet i blå vapenrockar med blank polerade harnesk och kaskar med långa fladdrande hästsvansar, hvarpå åter lancierer slutade tåget. Sultanen for nemligen icke med till eller ifrån Tuillerierna. Han hade sin kortåge för sig, lika lysande, påstås det, som följde honom till det åt honom upplåtna palatset Elysåe Napoleon i Champs Elysees, der ryske kejsaren också hade sin boning under sitt vistande här. För sultanen arrangeras också en rad af lysande fester, men derom få vi tala en annan gång. I afton blir den förut uppskjutna venetianska sackelfesten på Seinen utanför Marsfältet. Kanske träffas vi der. Gregorius. Götehord d. 8 Juli 1867