Parisiska Mattsidork) af Alfred de hichat och Octave Here. Öfvers. — Det är skada, sade insöfvaren att Perizel icke är här, han som känner gångarne som sina fickor; han skulle kanhända kunna ge oss några upplysnidgar. — Kvilka upplysningar? karlen är ordentligt drunknad, se så. Under det de rådslogo alla tre, då den ene ville att man skulle qvarlemna en post och de andra fasthöllo att det var onödigt och att det vore bättre att återvända till sin plats, hörde de steg på andra sidan. — Ändtligen, se der är Perizel, utropade Furmais, som igenkände denne på gången. — Nåväl, och lilla urmakaren? frågade de andra. — Jag har icke återsett honom, svarade Perizel, som tycktes ursinnig. Och fången? Man berättade honom i hast hvad som passerat. — En sådan bundt med klåpare! utropade han med vrede. Ni äro icke ens i stånd att vakta en karl, som har fötter och händer bundna.