Göteborgsposten – 4 juli 1867, sida 2

Den andre skyndade icke desto mindre att afskjuta ett skott på slump. Några ögonblick derefter hörde man ett buller liknande det af en tung kropp som faller i vattnet. — Han är träffad! skrek Celestin glad. Tyst, hör ni honom arbeta? I sin brådska att komma framåt försummade han att gå försigtigt, som han hade gjort ända dittills. Det tjocka hornet i lyktan, som han höll i handen, fuktigheten iluften som trängde in genom dess öppningar och talgdankens dåliga beskaffenhet, orsakade att dess sken icke upplyste mycket mer än ett eldkol. Rosenknoppen upplyfte den så högt som möjligt för att försöka urskilja hvad som tilldrog sig i midten af vattenstället och fäste icke uppmärksamhet vid att han sjelf anlände till en remna, i hvilken han sjönk ända till magen. Tack vare Palonge lyckades han komma lös, men lyktan qvarstannade i vattnet. Det dröjde länge innan man kunde återfinna och ånyo påtända den. Då banditerna hade lyckats deri fortsatte de sina efterspaningar, men det var förgäfves. För öfrigt, i brist på bättre, kunde de betrakta sig såsom säkra att återfinna flyktingen död eller lefvande. Vattensamlingen uppfylld af dy och gyttja bildade en rund yta, bredare än den öfriga gången; det var fullkomligt omöjligt att passera till höger och venster. Få NERE SA