Göteborgsposten – 4 juli 1867, sida 2

Derpå kom det kejserliga tåget, under det Rossinis hymn ,,till kejsaren och Frankrike dånade i det väldiga palatset, och vi skola senare meddela en närmare skildring häraf. Sedan kejsaren med kejsarinnan och sultanen, tagit plats å tronen yttrade han: Mina herrar! Etter det tolf år förrunnit, kommer jag nu för andra gången för att utdela premier till dem, som utmärkt sig i arbeten, hvilka rikta nationerna, försköna lifvet och mildra sederna. I forntiden täflade Greklands stammar i glänsande lekar om priset i kapplöpningen. Hvad skulle de säga, om de i dag kunde öfvervara dessa olympiska lekar för hela verlden, i hvilka alla folkslag söka att ötverträffa hvarandra i intelligens och vid sidan af hvarann ila fram på framåtskridandets oändliga bana mot ett ideal, hvilket man ständigt kommer närmare, utan att rå det. Från alla punkter af jorden ha representanter för vetenskapen, konsten och industrien här stämt möte, — folken och konungarne ha kommit, för att med sin närvaro hedra arbetet. Vid dessa stora möten, som endast tyckas hafva de materiela intressena för ögonen, är det alltid sedlighetens tanke, som framträder ur den andliga täflingsstriden, tanken på endrägt och civilisation, i det nationerna få närmare kännedom om hvarandra och lära att ömsesidigt uppskatta hvarann. Hatet släckes, i det den sanningen tränger fram, att hvarje enskilt lands välstånd bidrager till det helas bästa. Efter det kejsaren derpå uttalat en lyckönskan i anledning af de många främmande furstarnes besök, fortfor han: En uppmärksam iakttagare skall hafva vunnit den öfvertygelsen, att oaktadt den utveckling, som rikedomen ernått, och trots hågen att öfverlemna sig åt vällefnad, är likväl vårt nationala lifs puls städse beredd att slå snabbare då det gäller äran och fäderneslandet, men denna ädla känsla bör aldrig bli föremål för farhåga om verldsfredens störande. Måtte de, som left någon tid ibland oss, föra med sig till sina hem riktiga begrepp om Frankrike och måtte de vara öfvertygade om den aktning och sympati, som vi hysa för främmande nationer, såväl som om vår lifliga önskan att få lefva i fred med dem. I det kejsaren tackade utställningskommissonens ledamöter, slöt han sitt tal med orden: 41867 års utställning skall, såsom jag hoppas, beteckna en ny wra för den allmänna harmonien och för mensklighetens framåtskridande. Öfvertygad om, att Försynen skall välsigna all sträfvan, som, i likhet med vår, har det goda till sitt mål, tror jag på den slutliga segren för moralens och rättens principer, hvilka, på samma gång de tillfredsställa alla giltiga anspråk, allena äro i stånd att befästa tronerna och höja folken. Sedan kejsaren slutat, börjades premieutdelningen under tonerna från den prisbelönta fredshymnen. Öfver denna glansscen i utställningens stora praktstycke kastar den sista underrättelsen från Mexico en bred skugga. Det är som om denna mexicanska fråga skulle vara en skock Erinnyer, hvilka ej vilja på något vilkor släppa Napoleon, liksom för att öfvertyga honom och verlden om, att ett politiskt felsteg alltid hämnar sig sjelft — må Ryssland och Preussen i sin brutala undertryckningslusta erinra sig detta! De främmande tidningarne tyckas ej längre draga i tvitvel, att de mexicanska banditerna verkligen mördat Maximilian, fastän notisen ej är alldeles ojäfaktig. Den atlantiska kabeln är känd för sina canards. Emellertid är det säkert, att han ej, såsom ett rykte berättat, lemnat Mexico. De sista pålitliga underrättelserna derifrån, som Courrier des Etats-Unis bringar, gå derpå ut, att Porfirio Diaz hade fört honom med sig til hufvudstaden, som då var innesluten af en stor juaristisk här och neppeligen kunde i många dagar hålla sig. Katastrofen i Queretaro framkallades genom förräderi af Lopez, en man som kejsaren ötverhopat med välgerningar och hvilken han skänkt obegränsadt I förtroende, under det Lopez spelade första rollen vid det mexicanska hofvet. Opinion Nationale berättar dock som autentiskt, att äfven om Lopez ej uppgifvit platsen, var ställningen dock så törtviflad, att den ej skulle kunnat hålla sig. FfL —