Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 1

——— —— —— — Den politiska ställningen. (Efter Berlingske Tidende.) Då underrättelsen om det luxemburgska fördragets undertecknande d. 11 Maj d. å flög med telegrafen genom Europa, var förvåningen stor och allmän. Ty dels var för troendet till det slutliga resultatet af en fredskonferens utomordentlig svagt, dels hyste man på grund af förut gjorda erfarenhetsrön särskilt misstroende till en konferens i London under den engelska diplomatiens ledning, och slutligen visste man, att båda de tvistande makterna stodo fullt rustade till kamp. Men det oväntade skedde: på mindre än 4 dagar hade diplomaterna slutat sitt arbete. Europa kunde åter hängifva sig åt fredliga förhoppningar, och den engelske utrikesministern, lord Stanley, mottog från alla håll de mest smickrande komplimenter och lyckönskningar för sin ovanliga verksamhet och ifver i fredens tjenst. Emellertid har offentliggörandet af aktstyckena rörande denna sak, först inom engelska parlamentet och senare i den franska lagstiftande kåren, mycket bidragit till att ändra det gynsamma omdöme, som man i början fällde öfver Londonerfördraget at d. 11 Maj, och de illusioner, som man då hyste ej allenast ang. Luxemburgs betryggande genom