Göteborgsposten – 2 juli 1867, sida 2

— Ilan har något ondt i sinnet, sade å sin sida hr Portin, som följde honom med ögonen. Men jag håller honom fastare än han tror. Han skall bli tvungen att handla som jag vill. XVI. Försåtot. Ehuru Pörizel blott några ögonblick hade sett Leonards ansigte hade han icke halt svårt att förstå med hvilken energisk man, som man skulle få att göra. Också, hvad än Celestin måtte säga, som trodde sig tillräckligt stark att helt ensam spisa guldarbetaren, hade han beslutat att man skulle förena med sig två andra medbrottslingar. Den ena, vid namn Ambroise Palonge var en roulekier, en al dessa individer, som hufvudsakligen lägga an på vagnarnes eller kärrornas packor. Den andre, som svarade på namnet Mathurin Furmais och åt hvilken man afsett en vigtig rol, tillhörde klassen insöfvare. Efter att hafva utfört sina hjeltebragder på landsbygden hade han måst ta sin tillflykt till Paris. Dessa insöfvare angripa hufvudsakligen landtfolk, som komma vandrande på marknadseller torgdagar. Hästoch oxhandlare eller formän äro också deras offer. Gjord oigenkänlig genom ett lösskägg eller löshår inleder insöfvaren bekantskapen på vägen och erbjuder eller emot