Göteborgsposten – 2 juli 1867, sida 1

kunna varit mera uppskakande att åse, än den som egde rum vid Castlegaraen förliden Tisdag, En ung hustru hade några dagar före framkomsten hit fram: sodt ett barn, hvilket dog straxt efter födseln, naturligtvis blef liket nedsänkt uti oceanens djup, oel detta gjorde att den stackars qvinnan blef vansinnig Då alla de anlände skulle enligt sedvana registrera: uti Castlegardens rotunda, började den arma qvinnat uppgifva de förskräckligaste skrik och ångestrop at de ville mörda henne, samt slet sig med detsamm: ifran sin man och var nära att springa i sjön, då har lyckligtvis fick tag uti henne och räddade henne. Di alla gingo ut ifrån rotundan, kom äfven denna olyck liga qvinna stan buren af sin man, hört gråtande och vridande sina händer. Hvad skall väl dessa stac kars makars Jott blifva här i ett främmande land hustrun vansinnig och mannen utan de ringaste till gångar? Ett sällskap, bestående af sex personer, anlände i förra veckan hit med ångbåt fran Liverpool ocl skulle genast härifrån begifva sig till Chicago. Di fingo höra, att om de skyndade sig, kunde de genas algå med ångbåt dit, och beslut och handling vorett hos både de 4 qvinnorna och de 2 männen, träng. seln var mycket stor och sällskapat kom ifrån hvar: andra, båda partierna hade endast ett mål nemliger att komma ombord på första ångare de sågo, och bop: pades der sammanträffa. Fyra af dem lyckades äfver komma på riktigt fartyg, men de 2, en af de äkta männen, och den andre mannens hustru, hade styr kurs på en ångare som i stället förde dem till Alba: ny. Ingendera af dem hade en cent på sig, men far. tygets befälhafvare, som bjertligt skrattade åt deras missöde, följde dem välvilligt till deras konsul i Al bany, hvilken genast telegraferade till Chicago och sålunda fick reda på deras anhöriga. hvarefter bar ombesörjde deras färd på jernvag till deras bestämmelseort. N-m.