panna rynkades; Christine, min andra dotter har mera tid än hon. — Ja, men hvad fattiga och välgörenhet angår har mamsell Amelie mera erfarenhet och det är detta vi isynnerhet behöfva att börja med. Jag skall tala med henne derom i förbigående. Herr Portin gjorde en grimas, ty Christine var hans gunstling och som vi skola se af sortsättningen hade han sina skäl att så ofta som möjligt sätta henne i förbindelse med grefven. Men han var allt för artig och allt för klok för att envisas. De afslutade sin alfär med diamanterna. Grefven fattade sitt paraply och sin mössa; sedan, enligt sin vana att ingenting uppskjuta till morgondagen, gick han genast upp till juvelerarens döttrar. Denne kunde naturligtvis icke underlåta att ledsaga honom. XV. Den gode herr Portin. Herr Portin syntes obehagligt öfverraskad att träffa herr de Saint-Valiez i sina döttrars boudoir. Dessa voro sysselsatte med att låta baronen beundra le af Leonard ditburna smyckena. Den sednare med hunlen på ryggstödet af en fåtölj stod orörlig och allvarsam som om man talade om någon helt annan än honom. Vare sig att han kände grefve de Larsigny, vare sig