Göteborgsposten – 28 juni 1867, sida 1

Uv. LYJYCXLI RUS V. T. DoOnnter. 1007. af Frankrikes deputerade haft den vackra tan i ken att komma dess önskningar i förväg, ocC , vi ansluta oss tör vår del till deras åtgärd, det vi uppmana alla att gifva sina bidrag t Det tal, nvarmed Morin yttrade sig se varmt till förmån tor Nordslesvig inom Frank i rikes lagstiftande kår d. 22 d:s, löd enl. Mo -Initeur i sin helhet sålunda: I I anledninal det framlagda lagförslaget (til slåggsbevillningen för 1866) beder jag kammaren on tillåtelse, att under några ögonbl:ck, utan att derlo I ställa någon interpellation till regeringen, sa fästa Li dess uppmärksamhet på en vigtig politisk angelägen. i het, hvilken enligt mitt förmenande omöjligen kan lemnas oomnämnd under närvarande session. Jag menar det beklagliga dröjsmålet med uuorandet a! Pragerfredens art. V, hvari man omsider gaf Danmark en ofullständig upprättelse för olörtjenta olyckor (rörelse). Det är, sasom j veten, här fråga om ett folk, som under århundraden visat sig såsom vår trofaste allierade både i goda och onda dagar, men isynnerhet i de onda dagarne; det är fraga om ett land, hvars oberoende bestånd ej kan anses likgiltigt sör jemnvigten inom det nordliga Europa, eftersom det i sina händer ännu häller en at nycklarne till Östersjön. Jag sade, att jag ej ville ställa något spörjsmal till regeringen. Jag benofver icke af hen. ne begära någon förklaring, för att vara öfvertygad om, att hon energiskt fordrar ett snabbt och lojalt uppfyllande af de i Nikolsburg ingangna förpligtolser, som stadfästades i Prag och ännu vänta på att bli utförda. Men det ligger mig om hjertat att göra det kändt, och jag hoppas icke skola här möta motsägelser hos någon, att vår regering under de i detta afseende inledda underhandlingar kan högt åberopa kammarens och landets sympatier till förmån för ett folk, som aldrig hållit sig tillbaka, da det gällt oss (bilall). Kammaren kan vara på förband lörvissad om, att det i mina ord icke skall finnas nägot, som kan vara anstövigt för en främmande makt. Jag vill inskränka mig till att erinra om nägra data och fakta. Då kejsaren efter slaget vid Sadowa erbjöd de krigförande makterna sin bemedling. löste han sin ärofulla uppgift ocn gjorde slut på den utbrutua kampen. Det var en ära, som måste efter förtjenst uppskattas af en suverän och eu land, de der tillräckligt lärt känna, hvilken ara man kan vinna i kriget. Endast få år hade förrunnit, sedan anföraren fär vår tappra armå i Italien kommit segerrik tillbaka, då vi blefvo vittne till, att en annan arme drog till Orientens aflägsnaste trakter, der den ej blott visade den tapperhet, ridderlighet och oemotstandliga stridslust, som i alla tider varit de franska soldaternas arsslott, utan i ännu högre grad väckte beundran genom sin ståndaktighet, själsstorhet och högsinthet. Da kejsaren, säger jag, efter slaget vid Sadowa uppträdde som medlare, genomdref han till förmån för Danmark, att följande sorklaring insattes i art. 3 af de i Nikolsburg undertecknade iredssrelimmårerna: KKejsaren af Österrike öfverlåter till konungen af Preussen alla de rättigheter öfver hertigdömena Holstein och Slesvig, som framgå af freden i Wien af d. 30 Okt. 1864. Det är beslutadt, att befolkningarne i Nordslesvigs distrikter skola återlemnas till Danmark, om de genom en fri omröstning uttala onskningen om att bli återförenade med detta konungarike. Denna klausul blef den 5:te artikeln i Pragerfreden. Den är framkallad af franske kejsaren. Hr grefve v. Bismarck har sjelf erkänt det i det tal, som hau d. 20 Dec. s. å. höll inom preussiska deputeradekammaren, och hr v. Bismarck förklarade samtidigt, att . preussiska regeringen ej kunde af kammaren lösas trån de iklädda förpligtelserna, utan mäste uppfylla :em. Dessa förpligwlser hatva det baktadt, mina herrar, sedan dess ej allenast icke blifvit på något sätt uppfyllda, utan har man icke ens gjort en böran till deras utförande. Först heter det, att man måste a vakta det nordyska parlamentets sammankomst, hvilket var en löga rållbar grund, emedan det ej var det nordtyska förpundet, som hade eröfrat och inlörlifvat hertigdönena. Senare sades det, att man skulle vänta, tills et nordtyska förbundet blifvit konstitucradr genom andtdagarnes omröstning i de olika stater, at hvilka et består. Nu vill man slutligen påtvinga Danmurik ilkor, som äro för detsamma oantagliga. Man sorrar dels beta ning af krigsomkostunader, dels garanti ör de få tyskar, som skulle bli qvar uti de delar af lesvig, om hvilkas afträdande det blir tal, en forran som skulle medjöra det, att Danmark städse ore utsatt för, att Tyskland blandade sig uti dess re angelägenheter. Jag skulle kunna afgilva många bplysningar om de beklagliga förhållanden, som frama uf hvad man kunde kalla hertigdomenas germaniring i motsats till den förut omtalta s. k. danise8en; men jag tänker ej göra det. Detaljerade uppsöningar kunde bidraga till att visa, huru förhållanena i sjelfva verket äro, men det skulle ej vara mpligt att nu komma fram dermed. Jag inskräner mig till att anföra, hvad det närvarande tillstån;t ledt till, neml. att ett stort antal slesvigare i de strikter, om hvilkas afträdande det är fråga, blifvit udsakade att utvandra till Danmerk, dels för att ke tvingas att taga tjenst inom den preussiska arcen, dels för att icke aflagga trobetsed till H. M:t nungen af Preussen, och jag har i dag erhållit ett ei från Köpenbamn, hvaraf jag erfar, att deras olycka familjer äfven måste lem.a Slesvig och gå öfver änsen. Jag vill icke gå längre Hufvudsaken är ce hvad som skett, utan hvad som skall ske, neml, 2——