Göteborgsposten – 28 juni 1867, sida 1

att han blef förvånad öfver gubbens på en gång sillsamma och imponerande hållning, men den unge guldarbetaren spratt till d: han såg honom inträda. Under det att grefven talade id mamsell Amelie Portin betraktade Leonard Dourbans hanom med särdeles uppmärksamhet, hvilket herr de Saint-Va tiez var den enda att observera. Å sin sida studerade baronen Leonard från hufvud till fötter, enuru han redan hade haft tid att betrakta honom under den qvarts timma han varit tillsammans med honom hos mamsellerna Portin. — God dag, Leonard, sade herr Portin. Nå väl! se der är den å färdig den omtalade halskedjan. Han ur dersokte uppmärksamt insfattningen af de dyrbarn stenarns och förenade sitt beröm med sina döttrars. Amelie, den äldsta af mamsellerna Portin var omkring tjugutvå år. Oaktadt hennes d.-s felade i regelbundenhet hade hon eet vackraste kastanjebruna hår man kunde se och förträff.iga blå ögon. Också skulle hon hafva passerat för vaclor utan ett visst yresigt uttryck i hennes ansigte. Dema unga flicka kunde icke vara lycklig. Man kinde hos benne likvisst intet allvarsamt skäl till sorg. Ilennes far, det är sannt, dolde icke det töreträde han g f åt sonen Theobald ech i synnerhet åt Christine, som var hans favorit. Men Amelie syutes ingalunda svartsjuk deröfver; oaktadt hennes föga behagliga yttre uttömde sig alla menniskor som kände henne förtroligare i beröm öfver henne. Domestikerna i huset tillbådo henne. Hon var känd af alla fattiga i qvarteret. Derifrån härledde sig förmodligen hennes förbindelse med fru de Saint