Göteborgsposten – 26 juni 1867, sida 2

Fran Utlandet. Den nordslesvigska frågan kan nu ej längre hållas i bakgrunden. Hon måste fram och skall nu en tid bli föremål för diskussion, tills hon drifvits upp på sin spets och en ny konterens åter måste sammankallas, för att söka förekomma ett vädjande till andra krafter, än den fredliga öfverenskommelsens. Betecknande för den närvarande situtionen är, att Danmarks trofaste vän inom Frankrikes lagstiftande kår, Morin, begärt i nämnde församling, att Pragerfredens bestämmelse till förmån för Danmark skulle uppfyllas. Kam maren gaf tillkänna, att den delade hans åsigt, och det är ju helt naturligt, att en i politiska angelägenheter så skygg lagstiftande församling skulle väl vakta sig för en sådan opinionsyttring, om den visste sig i detta fall icke åtnjuta bifall från högsta ort, der man under alla omständigheter måste med de oblidaste ögon se, att Preussen ej allenast kränker den bestämmelse i Pragerfreden, som tillkom genom Frankrikes tillskyndelse, hvarför ock dess ära är bunden vid densammas verkställande, utan äfven grymt förtrycker just den befolkning, som Frankrike velat beskydda och hvars önskan Preussen högtidligt förbundit sig att skola lyda. Det kan derför ej heller väcka undran, om en i dessa dagar uti Paris af nämnde hr Morin och Piccioni öppnad subskription till förmån för de slesvigska familjer, hvilkas målsmän ej vilja taga tjenst i den preussiska hären, kommer att omfattas med det lifligaste och allmännaste intresse, ja, hardt nära blir en fransk nationalsak, isynnerhet som man derigenom kan utföra en demonstration, hvilken måste vara ljuf för hvarje fransman, neml. emot detta Preussen, som fransmännen redan förut hata och nu mer än någonsin, sedan det börjat så öka sin makt och hånfullt kränker sjelfva Frankrike. Skulle franska regeringen eller dess allena styrande chef icke genom någon handling i denna sak frånrycka folket initiativet, kunde det bli förargligt nog för kejsaren, hvars under senare åren begångna flera politiska misstag ansenligt minskat hans prestige och beröfvat honom glorian af att vara allseende och oöfvervinnerlig. Det behöfs ej mycket, för att de förargligaste demonstrationer skola ge sig luft emot honom. De händelser, som sammanknippa sig med det nyligen skedda utförandet af hans fiende Victor Hugos pjes Hernanipå Thååtre Francais vittnar bäst derom. I ett bref från Paris af d. 21 d:s skritves härom : Den i går gifna föreställningen af Hernanipå ThåEätre Francais står i den franska teaterns historia ensam i sitt slag. Den, som icke sjelf varit ögonvittne, kan icke göra sig någon föreställning om hvad som der tilldrog sig. Askädarerummet var alldeles öfverfullt, ingen plats stod ledig och sjelfva Paradiset, som annars endast besökes af la vile multitude, såsom Thiers engång kallade den folkklassen, var fullsatt med de finaste herrar och damer; man såg der tillochmed journalister med rykte, hvilka här annars intaga endast första platsen. Hela den förnäma pariserverlden, som hade uppvägt sina platser med guld, fyllde en del af logerna; prinsessan Mathilde och storfurstinnan Marie af Ryssland befunno sig i — —— TEE AE INTERAGERA EA SEE