Göteborgsposten – 25 juni 1867, sida 2

iska regeringen måste öfverlemna frågan till lordtyska parlamentet. Den nederländska rezeringen visade sig för öfrigt alldeles icke itverraskad öfver ett svar som, oafsedt den msiciösa pressens hållning i Preussen, låtit sig tillfölje af åtskilliga omständigheter törutses. Kabinettet i Haag synes frukta för att Preussen, icke belåtet med de företräden som dess handel njuter i sjeltva Holland liksom kolonnierna, har i sinnet att åberopa en viss racegemenskap och Hollands politiska belägenhet, för att åvägabringa en utomordentlig förbindelse med detta land och bana väg för ett förbund, hvilket skulle vara så intimt, att resultatet blefve en utvidgning af dess eget handelsoch militärsystem, särskildt med afseende på flottan. Emot sådane sfräfvanden af en regering, som aflagt så tydliga bevis på, huru snabb den är i sina beslut och handlingar, anser kabinettet i Haag det vara af största vigt att erfara, hvilken hållning Frankrike skulle intaga, i händelse Holland, utan att ha gilvit anledning dertill, blefve hotadt af Tyskland. Detta meddelande af holländske ministern hr Lightenvelt har i alla afseenden anspråk på vår uppmärksamhet, och jag anmodar er att i ett samtal med utrikesministern undersöka, hvad som verkligen är grundadt i holländska regeringens uttryck al bekymmer ötver att dess oafhängighet och rätt hotas af faror, som vi icke skulle kunna betrakta med likgiltighet. Man finner af denna depesch, hvilken komedi Bismarck spelade, då han i nordtyska riksdagen uttalade sin förvåning öfver att Holland trodde sig hotadt af Preussen; ty holländska regeringen kunde naturligtvis icke ha yttrat sig så, som anförts, i Paris, utan att Preussen på densamma ställt mycket närgångna fordringar. I en depesch som afsändes en dag senare, d. 28 Februari utvecklade markis de Moustier, att Luxemburg och Limburg blifvit alldeles oafhöriga provinser under konungen af Uolland genom det tyska förbundets upplösning. Hvad Luxemburg angick, hvilket närmast angick Frankrike, kunde Preussen icke en gäng åberopa betolkningens sympatier, hvilka tvärsom, gingo i fransk riktoing, och det vore beklagligt, att det herskade ett annat uppfattningssätt på andra sidan Rhen. Vi kunna derigenom lätt bringas att tro, det Preussen verkligen, såsom man synes frukta i Haag, tänker på en otillbörlig utvidgning af sina gränser åt detta håll. Derefter framhöll markis de Moustier, att en fortsatt ockupation, af Luxemburg utan all rätt nästan skulle vara en hotelse af offensiv karakter mot Frankrike och detta måste derföre trots sin långmodighet och sin önskan att undgå hvarje missförstånd bringa saken å bane, då dess tystnad kunde användas som ett argument emot det sjelft. I denna depesch uttalade ministern tillika, att den bästa lösningen skulle vara Luxemburgs förening med Frankrike, hvartill en klok politik borde råda Preussen att gifva sitt bifall, då det derigenom kunde bidraga till franska nationens lugnande och gifva Europa en ny pant på fredens varaktigbet. Markis de Moustier kom i flera i depescher tillbaka till detta; men under de ssenare förhandlingar med de mäklande stormakterna lät Frankrike denna fordran hastigt ll Köln Ztgs medelande af d. 18 d:s om satt Bayern, liksom förut Hessen, Baden och Wurtemberg undertecknat den provisoriska öfverenskommelsen angående den allmänna tyska tullföreningen, eller med andra ord på en annexion med Preussen bekräftas nu at den officiela ÅProvinzial Corresp. Den bayerska fullmäktigen, grefve Tauffkirchen, undertecknade neml. d. 19 d:s de nödiga aktstyckena i Berlia, och allting är således förberedt för en tullkonferens som skall ega rum d. 25 och 26d:s. Prov. Corresp innehåller en ledande artikel om denna för Preussen så vigtiga händelse hvari det heter: Hufvudpunkterna i den träffade öfverenskommelsen äro följande: tullföreningstraktaten at d. 16 Maj 1855 förblir i kraft; lagstiftningen för hela tullväsendet samt beskattningen at den inhemska produktionen af socker, salt, tobak, o. 8. v. utötvas af en gemensam representation af alla intresserade regeringar (liksom i det nordtyska förbundet) och en gemensam representation af bbefolkningarne. Regeringens representanter afgifva sina röster efter de föreskrifter, som oro giltiga i det tidigare tyska törbundets plenum, dervid Baiern erhåller 6 i stället för 4 stämmor. Preussen sammankal ar församling, förer ordet och är berättigadt på alla sstaters vägnar att afsluta handelsoch sjöfartstraktaten med andra stater. Nya lagliga sanorduingar eller administrativa bestämmelser och inrättningar kunna icke införas mot Preussens vilja. Befolkningarnes representation i tullparlamentet består af den nordtyska förbundsförfattningens femte afdelnings femte paragraf. Tullparlamentets sammankallande sker elter Preussens godtfinnande. — Som man ser är detta ett högst väsentligt steg, för att bringa äfven sydtyskland under Preussen,