Göteborgsposten – 25 juni 1867, sida 2

dåll, Såges det, ul 10 CIlICT 12 111101101e D. 18 d:s anlände till Paris kronprinsen och kronprinsessan at Sachsen, hvilka resa under namn af grefven och grefvinnan v. Plauen. Hertigen och hertiginnan af Aosta, hvilka som d. 20 eller 21 väntades skulle bo i Palais Royal. Hertigen at Sachsen Coburg Gotha, som redan anländt, bor hos sin affärsman, M. Königswarter. Sultanen skulle på sin resa till Paris uppehålla sig en half dag på Corsica. Senare Post. Medan å ena sidan det barbariska sätt, hvarpå preussarne behandla de trån Nordslesvig flyktade värnepligtigas tamiljer bekräftas, anlända nu å andra sidan underrättelser om att Preussen verkligen synes ämna atstå en del af detta samma Nordslesvig, på hvilket danskarne i forlitande på rättvisans slutliga seger med så mycket mod, med en så ädel ståndaktighet icke upphöra att göra anspråk. De sannaste underrättelserna i detta ärende meddelas af en pariserkorrespondent till VIndep. belge, som gör uppmärksam derpå, att hela den franska pressen för ögonblicket sysselsätter sig med nordslesvigska lrågan. Han tillägger följande detaljer: Kabinettet i Berlin har blott fordrat garantier för tyskarne i Nordslesvig, för att derigenom stoppa till munnen på ultratyskarne i Preussen och sätta sig i tillfälle att göra ett medgifvande, som det kan åberopa för att i sin tur erhålla ett annat medgifvande, nemligen i afseende på gränslinien för det territorium, som skall afstås. För ögonblicket vill Danmark icke mottaga något med mindre än att det erhåller hela Dannevirkslinien. Preussarne åter vilja icke höra något om afståendet af Als och Dybböl, men visa sig benägna att låta fordringarna på de omtalade garantierna falla. För närvarande söker diplowatien en omväg för att undgå de svårigheter som uppstå, och jag tror mig kunna uppgifva som såkert, att Frankrikes, Rysslands och Preussens auNeräner ha mycket sysselsatt sig härmed under sina samtal i Paris. Jag vill till slut anmärka, att så vidt man kan döma, utsigter till en uppgörelse visa sig. Ett telegram meddelar dessutom, att ett senare nummer at Indep. belge? ytterligare innehåller följande underrättelse: ÖOrsaken hvarföre den ryske tronföljaren reste till Köpenhamn i stället för till London utgjordes af de tre monarkernas underhandlingar i Paris om nordslesvigska trägan. Det skall sannolikt blifva en lösning på saken, itall Danmark vill gå in på en gränslinie norr om Flensburg med uteslutande at Als och Dybböl. De officiösa franska bladens meddelanden om att lagstittande kårens möten skola afslutas i medlet af nästa månad, så snart som budgeten blifvit antagen, ha väckt stort missnöje i Paris. Till tölje at sessionens afslutande till nyssnämnde tid måste frågorna angående tryckfrihetsoch föreningslagarne uppskjutas till nästa session, hvilken dock redan skall begynna i början ar November. — Budugetsbetänkandet som redan är utdeladt kommer för ötrigt till det resultat, att de ordinarie inkomsterna för 1868 komma att lemna ett ötverskott af 124 mill. fres, ett öfverskott som man tror skola ytterligare växa i framtiden då åtskilliga provisoriska utgifter talla bort. På grund härat förklarar sinanskomitåen att det ej är skäl till farhåhågor, äfven om de militäriska utgifterna skulle blifva något större än man nu beräknar. I atseende på politiken fortsätter komiten, att freden väl dagligen vinner i fasthet, att man med väl grundadt förtroende kan se framtiden tili mötes och att den framskridna civilisationen förmår folken att rikta sin håg åt induswiens utveckling o. 8s. v., men — att man dock måste hålla en krigsstyrka som är beredd att möta alla eventtualiteter, då intet som rörer Frankrikes storhet bör lemnas till pris åt tillfälligheten. Hartill fordras väl betydliga utgifter, men de gifva ytterligare garanti för framtiden och en hvar skall erkänna deras nytta, när man upplefver det stora ögonblicket, då i Europa herrskar en varaktig, på allmänt förtroende byggd tred, hvilken kejsaren år 1863 hade för ögonen, då han samma år föreslog en kongress. Bland de aktstycken som franska regeringen meddelat lagstiftande kåren angående luxemburgska frågan, finnes en depesch at d 27 Februari från franske utrikesministern till franska sändebndet i Haag. I denna depesch Åheter det att holländska ambassadören i Paris beklagat sig öfver den hållning som Bismarck iakttog mot hans regering, i det denne hade förgåtves sökt förmå Preussen att erÅkänna följderna af det tyska förbundets uppösning. -Sedan grefve Bismarck, skrifver markis de Moustier, i det han anför innehål let af den holländske gesandtens yttranden, länge underlåtit att besvara Hollands framställningar, förklarade han slutligen att han