Göteborgsposten – 22 juni 1867, sida 5

uppmärksamhet på sitt fabrikat på följande karakteristiska sätt. På en stång har han låtit anbringa en tafla, på hvilken man ser Napoleon III och Bismarck, räckande hvarandra handen. Denna tafla är öfverstruken med fabrikantens glänsande fernissa och under densamma läses på franska och tyska språken: -Denna fernissa är mera hållbar än den engelska. Hvarje förbigående stannar, betraktur taflan, läser inskriften, småler, berättar sedan saken för andra och på det sättet blir Berlinerfernissan bekant för hela verlden. En ovanlig fisk. En tidning som utkommer i kontonen Argau berättar följande: En fabriksflieka som en afton för någon tid sedan var sysselsatt att insamla örter på Rhenstranden der deu är som brantast, hade den oturen att störta ned i floden, utan att någon såg eller hörde det. Just på det ställe, der flickan föll ned, var utlagdt ett nät, som kort dereftef drogs upp. Nätet kännes mycket tungt och fiskarens förväntan är stor, men hans öfverraskning ännu större, då han ser en ung flicka ligga utsträckt i nätet. Han bär henne upp på land, märker att det ännu finnes lif i henne och lyckades genom :iktigt använda medel återkalla henne till lifvet. En försistig tjus. För icke längesedan passerade en ovanligt korpulent herre, som vi vilja kalla hr Z., genom en af Paris eusligaste bakgatör. Hastigt rusar en ruskigt klädd figur förbi och rycker hatten af honom. Hr Z. gaf sig, barnsligt nog, till att springa efter den fräcke tjufven men blel naturligen tilltölje af sin korpulens ganska snart nödsakad alt stanna, och stödde sig alldeles utmattad och andtruten mot en vägg för att hvila ut. Då framträdde en för honom alldeles obekant elegant klädd herre och frågar honom artigt deltagande efter orsaken till hans upprörda tillstånd. Hr Z svarar mera sanningsenligt än foisigtigt: En tjuf har stulit ifrån mig min hatt, jag förföljde honom, ända tills Jag tappade andan och det är för närvarande platt omöjligt för mig att förflytta mig från stället.s — Ja, men tänk om nu någon skulle försöka att stjäla ert ur ifrån er — — — Så skulle jag icke kunna ta ett steg för, att förfölja honom, fortsatte i klagande ton den korpulente. — I så fall ursäktar ni kanske, att jag begagnar mig af tillfället! I samma ögonblick främlingen yurade dessa ord bemäktigade han sig ganska riktigt hr Zes ur och kedja, och innan denne hunnit hemta sig från sin öfverraskning var rånaren redan försvunnen ur hans synkrets. — — LLÄwee———— LL oa