Göteborgsposten – 21 juni 1867, sida 1

ch i den kunna vi se att rättsärdighetens stjernor tindra på himlen med städse klarare sken. Derföre kunna vi i tillit till den eviga rättfärdigheten besvara tyskarnes hån och öfvervåld med en fest. Vi hålla fest för de trofasta slesvigarne, hvilka drogo bort från hem och härd, icke för bajonetter, ty att de kunna trotsa dem, ha vi sett, icke för fängsel och straff, ty dem ha de ju icke fruktat, utan för sin egen samvetsfrid, för att de icke skulle komma i frestelse att svika sin nationalitet. Vi hålla en fest för de slesvigska qvinnorna, som varit trofasta ända från den dagen, då de började sömma Dannebrogsflaggor från den då de måste sköta de sårade ända tills i dag då de säga till sina makar eller bröder: Dragen J bort, vi skola nog hålla ut! Ja, vi nämna det med stolthet, att detta kärnfolk hör till vår stam och derföre vilja vi helsa det med ett hurra, men ett sådant hurra, som vi hoppas måtte genljuda till dem, hvilket det gäller, ett hurra, som skall stiga som en bön upp från oss allesamman för dem, hvilka sucka under det hårda förtrycket. Sådant var det ungefärliga innehållet af detta tal, hvilket mottogs med lifligt bifall och beledsagades af 9 hurrarop, på enstämmiga och så hjertliga, som de endast kunna vara, när de äro ett utbrott af verklig känsla. Derefter spred sig folksamlingen i trädgården. teatern utfördes af studenter en munter sarce Til Udstillingen, hvari isynnerhet en alskarinna med skolpajksaktigt mjölkansigte och — 2:dra basstämma samt en äkta odalsk hållkarl gjorde särdeles lycka. Då den första föreställningen var slut, gafs för lika fullt hus en andra, så att i biljettkontoren intogs icke mindre än c:a 500 rdr oaktadt entren endast var 12 sk. norskt (c:a 39 öre sv.) Derefter hölls auktion å de från tombolan öfverblifna lotterna, hvilken inbragte c:a 250 rdr. Senare på aftonen afsjöng en tillfällig kör af närvarande medlemmar af åtskilliga sångföreningar ett svenskt, ett norskt och ett danskt sångnummer och äfven Upsalaqvartetten, som var närvarande lät höra sig. Derefter vidtog dansen i balsalongen och fortsattes till midnatt. De som icke dansade, besökte Apollosaien der tyrolersällskapet Fahn uppträdde inför en lika elegant som tacksam publik af damer och herrar. De förtjente äfven allt erkännande, om det förböll sig så, som man sade, att de, sin tyskhet till trots, ändå sjöngo till förmån för nordslesvigarne.