Göteborgsposten – 20 juni 1867, sida 1

bättre! Jag hoppas att vi skola rädda honom. Elände och brist hafva utmattat denna stackars kropp. En god föda, litet välbefinnande och hvila skola göra mera än alla medikamenter i verlden. — O! om det icke fordras annat än det, min herre, utropade Valentine, så spar ingenting. Jag har så många fattiga i mitt eget qvarter att mina ressurser äro mycket inskränkta och se här iörst två louisdorer för min del, men se här tio, som min nevö, markis Jean de Ruzolles har uppdragit mig att lenna dessa stackars menniskor. Han skall sända, er mera ännu i dessa dagar. Å min sida skall jag tala med en af mina kusiner, grefve de Larsigny som är mycket rik och mycket välgörande. — Hvad jag tackar er på deras vägnar, min fru! sade Fredcric. — Det är i synnerhet Jean, som ni bör tacka, isynnerhet som han hyser en stor vänskap för er. — Ack! jag hyser detsamma för honom tillbaka och om jag någonsin kunde finha ett tillfälle att bevisa honom det ... — Ingenting skall vara er lättare. Ni kan ge honom goda råd, och jag försäkrar er att han är i stort behof deraf, ty den stackars gossen har en mycket dålig omgifning. — Jag fruktar det, svarade studenten. Jag tror det till och med vara min pligt att förbereda er att oaktadt hans starka kroppskonstitution börjar hans helsa att vackla till följe af det lif han för. — Och hans förmögenhet också, tillade fru de Saint