Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 1

som är egnad att ingifva allvarliga bekymmer. Vi veta visserligen att densamma ej kan hämmas genom förbud eller inskränkande lagparagrafer och att endast en allmännare kunskap om de verkliga mödor och besvär, som vänta på andra sidan Atlanten, skall sätta en verklig hämsko för denna utströmning, till nvilken naturligtvis jordbrukarens brydsamma finansiela ställning under sista åren äfven medverkat. Men kan man på detta sätt icke hindra emigrationen, bör man åtminstone icke befrämja den, genom att likgiltigt låta den fortfarande få svälla upp. Den beträmjas derigenom, att de allt talrikare s. k. emigrantbolagen och deras agenter få utan något slags uppsigt å myndigheternas sida bedrifva sin menniskohandel. Detta näringsfång, att beröfva fosterlandet en mängd af dess bästa armar, är väl, om något, af natur att böra å statens och dess representanters sida kontrolleras och öfvervakas, likaså väl som man lagt synnerlig vinn om boskapsexportens bedrifvande till båtnad för de deri intresserade, såväl menniskor som djur. Med förundran ha vi funnit regeringen i oförlåtlig lojhet se emigrationen tillväxa, utan att ens bjuda till, ätminstone icke med den kraft och det allvar som en så vigtig angelägenhet krälver, att uppdraga kring densamma i någon mån betryggande gränser. Vi ega näringsfrihet, det år sannt, men bör väl denna i detta sall tolkas så, att hvilken äfventyrare som helst kan slå sig ner här och utan något slags garanti för hederlighet och ärlighet i sin Åaflär bedrifva densamma i ett oberoende af alla, som knappast någon annan näringsidkare åtnjuter. Ehuru ej så alldeles öfvertygade om, att vederbörande, d. v. s. regeringen, eller rättare den minister inom hvars departement denna angelägenhet hör, skola bry sig om de många framställningar härutinnan, som göras från alla trakter af vårt land, ty man tyckes i detta departement nu finna allt så förträffligt, att det ej kan bli bättre — torde det likväl icke vara så alldeles ur vägen att hänvisa på förhållandet i Norge, der man till en början sökt skaffa sig någon kontroll öfver utvandringsagenternas legion, ett exempel som är förtjent at efterföljd. ÅAftonbladets korrespondent i Kristiania skrifver nemligen: De olägenheter, som förorsakades genom den fullkomliga bristen på kontroll öfver emigrantväsendet, ha tillsvidare afhjelpts genom en provisorisk forordning af d. 6 April 1867, genom hvilken det bestämdes, att den, som skulle uppträda som utvandringsagent, måste förskaffa sig vederbörande lokala polismyndigheters tillåtelse dertill samt för att erhålla denna ställa borgen för ett belopp, som kunde bestämmas till mellan 2,000 och 7,000 speciedaler i förhållande till den bedrifna affärens omfång. Med hvarje utvandrare skall vidare, enligt nämnda förordning, skriftligt kontrakt af agenten upprättas, innehållande noggrann och detaljerad uppgift om de utsatta vilkoren för resan. Hvarje föreskrift i kontraktet om, att den stipulerade frakten antingen hel och hållen eller till en del skall aftjonas med arbete efter ankomsten till den främmande verldsdelen, anses för ogiltig och ådrager agenten böter. Har någon utvandrare klagomål att anföra, böra de anmälas för de förenade rikenas närmaste konsul, som, efter att ha inhemtat erforderliga upplysningar, inberättar saken till inrikesdepartementet, bvilken afgör den och, ifall det blir fråga om böter, hvilka kunna åläggas sill ett belopp från 20 till 200 spd., uttager dessa af den utaf emigrantagenten ställda borgen. Den som vet, för hvilka prejerier och ouppfyllbara lockelser lättrogna utvandringslystna så otta utsättas, kan ej annat än förorda dylika bestämmelsers införande äfven här i landet tillsvidare. I Göteborgs Sparbank har under sistförflutna veckan insatts i 242 poster 13,304 rdr 50 öre och uttagits i 199 d:o 11,362 rdr 69 öre. Postpaketbefordran. Poststyrelsen tillkännagifver att från och med d. 15 d:s tillfälle är beredt till postpaketers utvexling mellan Marstrand, Lysekil, Fjellbacka och Strömstad å ena sidan samt öfriga paketpostanstalter i riket å andra sidan. Vanliga paketer kunna flera gånger i veckan under sommaren vinna befordran till och från dessa paketpostanstalter i Bohuslän; men under vintertiden, November-Mars, inskränkes paketbefordringen till en gång i veckan och endast till paketer, som i vigt ej öfverstiga 20 skålp. och i rymd 1 kubikfot. Nordslesvigska frågan. De sista tonerna från festernas orkestrar ha ej väl förklingat och de praktfulla lågorna släckts efter de höga gästernas afresa från Paris, förrän dystra rykten åter börja ila genom verlden