Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 1

Parisiska Nattsidork) af Alfred de hröhat och Octave Fer. Öfvers. Då han framsträckte handen åt henne lät hon sin lilla hvita hand falla i de Ruzolles, som sakta tryckte den. Vid tryckningen af denna fina hvita hand, sådan hon aldrig sett den hos någon af de män hon kände, erfor Annetto en darrning. Hon gjorde en liten helsning, icke blyg ... ty alt hos henne var graciöst ... men förlägen och försvann med Isabelle. Hvad beträffar markisen stödde han båda armbågarne mot spiseln och stannade drömmande. Det samtal han haft med denna unga flicka, så olika de qvinnor, i hvilkas sällskap han tillbragt natten, hade hos markisen frambragt en liktydig verkan med den man erfar då man utgår från ett med rök uppfylldt rum och plötsligen inandas landets rena, balsamiska luft. Han tänkte med smärta på att då han lemnade sin ungdom och sitt hjerta åt Faustinas och hennes gelikars vinningsly stna kärlek, hade han måhända mycket illa profiterat af sina bästa år. — Jag vet icke mumlade han, om denna unga flicka redan älskar någon; men åt den som hon älskar eller som ) Forts. fr. N:o 136.