Göteborgsposten – 14 juni 1867, sida 2

ris. Konungen och kronprinsen af Preussen besökte då kl. 10 Opra Comique, för att se esan till Kina. Kronprinsen Umberto anlände d. 9:de på eftonen till Paris. Följande dagen skulle en stor och lysande bal gifvas i Tuilerierna. D. 11:te afreste czaren, storfurstarne, kejsar Napoleon, konungen at Preussen och de indra furstliga personerna till Fontainebleau, avarifrån czaren och storfurstarne skulle resa ull Darmstadt och Stuttgart, för att sedan uppehålla sig i Berlin 6 dagar. Konungen af Preussen har nu äfven lemnat Paris, och det stora furstemötet är således öfver. Det är de smärre krönta hufvudena, hvilkas ordning nu kommer. Men, torde man sråga, hvad har detta turstemöte i realiteten inbragt mer än en och annan million i parisarnes fickor? Köln. Zeit. säger: nligt antydning af åtskilliga statsmän, finns det ingen utsigt till att furstemötet i Paris skall ernå någon öfverenskommelse i afseende på ordnandet af de europeiska frågorna. Ingen kan veta, hvad som yttras uti furstarnes törtroliga samtal, men att döma af de intryck, som råda inom de höga herrskapernas omgifning, har man ej ens gjort något försök att enas rörande nå gon af dagens frågor. Till dessa senare hör äfven den kretensiska frågan, och då man i afseende på denna inskränker sig till en blott undersökning, ligger i detta blygsamma anspråk redan en reculade såväl å Frankrikes som Rysslands sida. För ötrigt inskränker man sig till allmänna försäkringar, till ömsediga förklaringar till förmån för fredens varaktighet. — Det var ju hvad man kunde förutse. Inom Frankrikes statsråd förekommer snart en vigtig principfråga till afgörande. Erkebiskopen af Paris hade neml. för någon tid sedan afsatt abb Roy, prest i Neuilly, och denna handling hade erhållit kejsar Napoleons sanktion. Detta skedde 1862 och 1864. Men ett påfligt dekret har senare förklarat afsättningen ogiltig, och nu begär Roy, att statsrådet skall upphäfva den af kejsaren stadfästade, men af påtven förkastade afsättningen. Memorial Diplomatique låter sig ullskrifvas från Mexico, att exkejsar Maximilian skall behandlas som krigsfånge och som sådan föras till Förenta Staternas gränser, hvarifrån han skulle under Washingtonsregeringens skydd inskeppa sig till Europa. Förenta Staternas gesandt, hr Campbell, har fått i uppdrag att i nordamerikanska regeringens namn fordra, det Maximilians lif blefve skonadt. I Polen har mordförsöket mot czaren väckt den största bestörtning. En deputation af polackar bar genast afrest från Warschau, för att betyga czaren sin afsky öfver attentatet.