Göteborgsposten – 14 juni 1867, sida 2

sätt — såvidt man får döma af arbetets ut komna första hälft — löst den uppgift, hans företag pålagt honom. I en liflig, stundom pikant, alltid af varm känsla för det sanna och sköna uppburen stil, lemnar förf. en lättläst och fängslande skildring af sitt ämne, hvilket onekligen på senare tider vunnit en större utbredning inom allmänhetens medvetande, der äfven behofvet af ett sådant arbete som detta länge visat sig kännbart — ty hvem kan väl numera åtnöja sig med Lenströms karga konsthistoria? Konsten är den allmänna andans blomma, vårknoppande, sommarprunkande och höstfalnande med denna. Konsthistorien är derför ätven en skildring af den allmänna andans, af intelligensens utveckling i dess olika phaser, och härigenom erhåller den en allmänlighet, som bör förskaffa den större afseende. Hr Estlander har, synes det oss, klart uppfattat detta och vetat att inom den jemförelsevis trånga ramen för sin skildring ätven inmänga tillräckligt af intelligensens särskilda historia, för att sammanhanget skall stå klart för den tänkande och uppmärksamme läsaren. Härigenom har han ätven kommit i tillfälle att antyda sin allmänna verldsåskådning, i hvars dagar skildringen erhåller ett ytterligare och mera, om vi så få säga, hjertligt behag, ty läsaren känner och röres derigenom med konstens vandring ibland folken, han blir på sitt sätt sjelf delaktig deri, i stället för att, såsom vid den blott registrerade historien, tycka sig stå på en objektivitetens tvefot, höjd öfver denna mensklighetens kamp, som är historien, och betraktande denna med samma kritiska köld som en vanlig rundmålning. På grund häraf, såväl som på den oftast träffande uppfattningen at ämnets olika företeelser, förutspå vi hr Estlanders bok en välförtjent framgång. Det utkomna hättet innehåller, förutom inledningen, en liflig teckning af engelska och franska skolorna. Det skönas verld. Estetikens och konsthistoriens hufvudläror med specielt afseende på den bildande konsten populärt framställda af L. Dietrichson. Första häftet. Stockholm, Oscar L. Lamm. Äfven detta verk synes bli en bok, som kommer att inom vår litteratur söka tillfredsställa en länge hyst önskan efter en annan, populär och tidsenligare estetik, än Lnströms allom bekanta ÅEstetikens Hufvudreglor. Hr Dietrichsen har synbarligen till förebild valt någon särskild af de många populära böcker i estetik, som på senare åren utgifvits i Tyskland, hvarigenom han dock i sin prisvärda sträfvan att göra framställningen populär kommit att tränga den ut på bredden något mer än nödigt varit. Vi vilja dock dermed ej uttala något klander, emedan det väl är möjligt, att just denna metod af stundom företagna utsväfningar itrån hufvudämnet bidrager betydligt till ämnets populariserande och arbetets allmännare njutbarhet, isynnerhet för den qvinliga delen af dess läsare. I första boken, hvilken upptages hel och hållen i det hittills utkomna första häftet, lemnar förf. en redogörelse för det sköna i allmänhet, deladt i: det enkelt sköna och det upphöjda, hvarigenom förf. besvarar frågan: Hvad är det sköna? och redogör för: det sköna som idens form; för formen; förhållandet mellan innehåll och form; det upphöjda; det medvetslösa upphöjda; det tragiska; det komiska; det burleska; humorn. Andra boken kommer att omfatta det natursköna och fantasien. Hr Dietrichson har, fastän norrman, skrifvit på svenska. Detta måste vara förknippadt med de största svårigheter, just på grund af språkenas frändskap derhän, att de numera och med skäl anses som blotta dialekter af en och samma språkstam. Det oaktadt har hr D. ganska skickligt redt sig ur svårigheterna, ehuru naturligtvis ej så fullständigt, att icke hans periodbyggnader och enskilda ordställningar, såväl som val af ord stundom förråda att förf. tänkt på ett annat språk än han skrifvit. Härigenom har förf. äfven ibland förledts att välja sammansatta ord, hvilka bjert erinra om sin tyska härledning, i stället för motsvarande verkligt svenska ord, der de finnas, eller omskrifningar, der de icke finnas. Verket lärer redan väckt nog stor uppmärksamhet att ega en omfattande utbredning, hvilken vi hjertligt tillönska dess flitige och populäre författare, som dessutom har nöjet se detsamma af förläggaren beskärdt med en särdeles prydlig utstyrsel.