Göteborgsposten – 14 juni 1867, sida 1

ÅL ———— — För fan! sade de Ruzolles, en stor läkare är under vissa omständigheter en gud. Hör på, vill du att jag skall bygga ett luftslott åt dig? Din okända är sjuk; vetenskapens furstar hafva öfvergifvit henne. ... du infinner dig och du räddar henne. i Hon kastar sig i sin räddares armar, och ... Fråderic lät hufvudet sjunka. — Hvad beträffar drömmar och luftslott, sade han, är det icke mycket som icke genomkorsat min hjerna. Men låt oss tala om andra saker. Jag är säker att i sjelfva verket kommer min platoniska kärlek dig att skratta, så lättsinnig som du är. — På min ära, nej. Jag svär dig tvärtom att jag afundas dig. — Du? — Ja, jag. — Du som på det intimaste känner de vackraste skapelser i Paris. — Ja, skapelser är rätta ordet. Jag skulle gifva dig alla dessa vackra marmorstycken ... eller gips ... för en stackars liten stjerna som din. — Det fattas icke stjernor på himlen. — Det är derföre som det finns så få på jorden. — Lyft upp ögonen. — Ack, min vän! Se der min olycka; sedan femton års ålder då jag gjorde min entråe i Cupidos rike, som min gamla kusin Martinolles säger, har jag så väl fått vanan att se ned på jorden att jag icke kan mera lyfta upp ögonen. Liksom hästarne i manegen har jag fått mitt lopp