Parisiska Nattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Före. Öfvers. — Du är alltid densamme, yttrade Frederie hjertligt tryckande sin väns hand. — Nej, sade de Ruzolles, jag försämras med hvarje dag både moraliskt och fysiskt, det är sanning .. Men som jag känner dina goda egenskaper och din tillgifvenhet för mig, ville jag finna något medel att bidraga till din lycka. — Tack, min gode Jean, återtog Mähldorf i hvars ögon glindrade en tår. Du har gissat rätt, jag är kär, men hvarken du eller någon annan förmår göra något för mig. — Huru då? — Jag är förälskad 1 en stjerna. — Nå väl! Bed henne stiga ned. — Aldrig! — Tag en stege, en ballong ... Försök mt uppstiga till henne med ett ord. — Oh! Om det vore nog med att vilja det, utropade Mähldorf, om jag en dag, i det jag blefve en stor läkare, en ryktbar man kunde hoppas ... ) Forts. fr. N:o 185.