Göteborgsposten – 8 juni 1867, sida 2

sruntimmerskofta. Länge var man fullkomligt ovetande om hvem som kunnat begå stölden, men för någon tid sedan fick man skälig anledning att vända misstankarne härför mot pigan Augusta Josefina Jacobsson, i tjenst hos Edman. Hon blef d. 4 d:s häktad och stod i går inför poliskammaren, hvarvid hon erkände att det verkligen var hon som begått stölden. Kläderna hade hon pantsatt på assistansen, dels sjelf, dels genom en annan person, som hon ej kände. För penningarne köpte hon sig klädningstyg och andra saker. Målet remitterades till rådhusrätten och Josefina Jacobsson införpassades till cellfängelset. Den för kort tid sedan i denna tidnings polisreferaier omnämnde sig så kallande baron Reuterhjelm, hvars egentliga namn torde vara David Brandt, blef i går af poliskammaren frigifven, sedan åklagaren förklarat sig ej ha vidare påstående at: göra mot honom, alldenstand skräddaremäst. Rosenlof förklarat sig ej ha lidit någon förlust för hans skull, samt hotellvärden Bogrens pretentioner endast voro att få sin räkning för rum etc. betald. Poliskammaren förklarade derföre att åtalet fick förfalla. Brandt förklarade sig vilja resa till Norge, der han hade löfte om plats. Genom mellankommen person skulle äfven medel för denna resa vara erlagda. Brandt varnades att för framtiden afstå från sina förnåma griller, och detta lofvade han äfven göra. Han skulle emellertid vara qvar i polisvakten, tills norska ångfartyget afginge. Från Stockholm. Bankkassöreu Falk. Angående dennas försvinnande hafva ännu icke erhållits närmare upplysningar. A.-B. meddelar följande detaljer om deuna sak: D. 1 d.s, kl. 11 s. m. inställde sig vaktmästaren Carlsson i riksbankens vexlingslokal för att för Stockholms Ensk. banks räkning mot småsedlar och silfvermynt, hvarå förteckningar bifogades, i utbyte erhålla 58,380 rdr i sedlar af större valör. Det ifrågavarande penningbeloppet aflemnades till Falks biträde, kassaskrifvaren Bagge, i kassan u:r 6. hvilken förestods af den förstnämnde. Emedan Falk var sysselsatt att bitråda andra personer med vexling. uppraknades sedelbundtarne af hr Bagge, som kontrollerade forteckningarnes riktighet. Derefter mottog Falk penningarne och inlaue dem i ett af de tvenne banken tillhöriga kassaskåp, som af honom begagnades, och underrättades vaktmästaren Carlsson, att han nästa Måndag skulle återkomma för att i utbyte mot det inlemnade penningbeloppet erhålla de begärda sedlarne. På Mandagsförmiddagen rapporterade kassörerna i Ensk. banken, Hammarström och Sandberg, att Carlsson icke erhållit valuta i Riksbanken sör det ofvannämnda beloppet. Under tiden hade för vankofullmäktiges deputerade, rådman Björck och kapt. Skogman, blifvit anmäldt, att Falk uteblifvit från vexlingslokalen. På eftermiddagen öppnades af nämnde deputerade i närvaro af direktörerna i Stockholms Eusk. bank, hrr Wallenberg och Netzel, de Falk anförtrodda kassaskåpen, hvarefter inventering verkställdes. I ett af dessa skap återfunnos ej blott de hf kassörerna upprättade sorteckningarne, som genast af hr Bagge igenkändes, utan äfven åtskilliga af de från Ensk. banken inlemnade sedelbundtar, hvilka lågo orörda. På hr Wallenbergs derefter gjorda yrkande att utbekomma hela den deponerade summan, eller åtminstone afräkningsvis det belopp, som fanns qvar af berörda andel, lemnade deputerade ett vägrande svar. Samma eftermiddag inställde sig notarius publicus dAubign hos nämnde deputerade med uppdrag att för Stockholms Ensk. Banks räkning begåra valuta för det till Riksbanken inlemnade om sormälda penningbeloppet. På denna framställning svarade deputerade skriftligen, att de återfordrade penningarne icke funnits förvarade i kassaskåpet, och enär de icke heller ingått i Riksbankens kassa, så kunde den äskade valutan icke från banken utgifvas, tillaggsnde de att Falk jemväl för egen del begagnat ett i kassarummet befintligt skåp, hvilket funnits innehålla penningar, hvilka sannolikt utgjorde medel, som blifvit Falk för vexling anförtrodda. Djers stöld. Natten till förl. Thorsdag, kl. half 11, då ett på Rydbergs hotell logerande utländskt fruntimmer inkom i sitt rum och var tillreds att lägga sig, rusade en karl, som varit gömd under sängen, fram och skyndade ut. Fruntimret blef så ytterligt aitereradt, att hon först efter en stund kunde göra allarm, men hon var då ännu till den grad förskrämd, att hotellvärden, hr Cadier, ej kunde föreställa sig annat än att hon yrade, och fästade fördenskull ej så synnerlig vigt vid hennes uppgift. Senare på natten, eller vid half 2-tiden, vaknade en också på hotellet boende amerikanare, mr Strout, hvilken hade rum tillsammans med en annan amerikanare, mr Ferrington, båda från Boston; och då mr Strout dervid skulle se på sin klocka, men saknade den på nattduksbordet och derför gick upp för att söka densamma på ett längre bort i rummet stående bord, sprang likaledes en karl, den der sutit nedhukad bakom en emmastol, upp och ut samt låste dörren efter sig, så att de båda herrarne blefvo innestängda och alltså hade svårt att på en längre stund göra saken bekant inom hotellet. Emellertid funno de sig ha blifvit bestulna på hva sitt guldur samt dels kontanta penningar, bestående af engelska och franska guldmynt, dels 3:ne vexlar å 20 L hvardera. Vexlarne voro utställda af Glyn C:o i London och betalbara endast till hrr Ferrington och Strout. Dessutom saknades äfven ett par stöflor. Huruledes den djerfve tjufven, hvilken beskrifves såsom en ordinär, mörklagd karl, och troligen är densamme som var under fruntimrets säng, kunnat inkomma, åtminstone till amerikanarne, hvilka påstå sig haft dörren stängd innanför, är nästan oförklarligt, likasom på hvad sätt han utpraktiserat sig från hotellet. Efter sig i rummet hade han lemnat en grå hatt af Bödeckers i Köpenhamn tillverkning. De tillgripna stöflarne har han slutligen lemnat qvar i korridoren och i stället tagit amerikanske konsulns der till borstning stående skor. Från Hufvudstaden, I går kl. 8 på morgonen skulle alla officerare vid Lifgardet till häst och battericheferna vid Svea artilleri infinna sig till häst vid 114 fm E6 —