Göteborgsposten – 5 juni 1867, sida 2

Det synes emellertid visst, att, som sagdt, len nordslesvigska frågan är ämnad att spela sn roll, och synbart är, att man mycket önskar en fredlig utjemning i denna, emedan man väl vet, att den innebär en otvetydig krigsfara. Så skrifves från London till Nat. geit. i Berlin: Underrättelsen om förhandingarne mellan Berlin och Köpenhamn ang. Nordslesvig helsas här med tillfredsställelse ooh hopp om tredens ytterligare och varaktiga betästande ... Om Preussen visar sig nögsinnadt gentemot Danmark och afgör den nordslesvigska frågan med billighet och öppenhet, skall denna handling af rättvisa, fastin den kommer något sent, bidraga till att gifva treden en säkrare och varaktigare grundval, än hvarje annan åtgärd, som stödjer sig på ansträngningar, hvilka uttömma nationens krafter och försvaga dess hjelpkällor. Vi tveka dock ännu om att to Preussen bära högsinthet mot Danmark i skölden. Men ... qui viora, verra. En del af de preussiska soldater, som lesat garnisonerade i Luxemburg, ha inqvarterats i trakten af Trier. Man hade först påtänkt att skicka garnisonen till den badenska gränsfästningen Rastatt, men Preussen har, för att undgå nya differenser med Frankrike, beslutat f. n. icke göra bruk af sin rätt () att förlägga trupper till Rastatt. Är det af samma låtsade eller verkliga courtoisie skäl, som Preussen nu gör mine af att uppgifva tanken på de sydtyska staternas indragande i Nordförbundet? I Paris fortfara festligheterna. I Tuilerierna gafs d. 30 Maj en teaterföreställning, hvilken bevistades at alla kejsarens furstliga gäster. Densamma börjades kl. !(, 11. Kejsaren satt till höger om scenen och hade på båda sidor om sig kronprinsessan af Preussen och drottningen af Belgien; kejsarinnan satt till venster om scenen, hafvande konungen af Belgien på sin högra och kronprinsen af Preussen på sin venstra sida. De öfriga furstliga personerna befunno sig på venstra sidan och diplomatiska kåren på den högra. Det väckte någon undran, att den påflige nuntien äfvenledes var tillstädes. På scenen gafs hertig de Massas 1 akts-skämt OCeosars Kommentarier, hvilket spelats ett föregående år i Compiögne och der väckt bifall. De i pjesen medspelande voro nu nästan desamma som i Compiegne. Der saknades hvarken furstinnan Metternich som kusk och kuplettsångerska, eller furst Metternich som pianist, eller grefvinnan Pourtals, eller den sköna markisinnan de Galiffet, som nu såg mera förtjusande ut än vanligt. Åskådarne skrattade ofta hjertligt. Kejsar Napoleon hade för aftonen antagit sin glada och belåtna mask. I morgon skall den stora revyen ega rum, till ära för ryske kejsaren och preussiske konungen. Antalet af de trupper, som komma att deri deltaga, uppgå till 60,000 man. De bästa trupper, Frankrike eger, skola defilera för de höga gästerna, försedda med Chassepotgevär. Någon tvekan har i Berlin rådt i afseende på Bismarcks resa till Paris. Konung Wilhelm tyckes dock hafva bestämdt fordrat det, och Bismarck måste lyda, ehuru han må ste röna en viss förlägenhet, ty, såsom Köln. Zeit. säger i en diplomatiskt spetsig tonart: -det kan väl icke vara tvifvel underkastadt, att Bismarck — behandlat franske kejsaren mycket skickligt, hvilket väl vill i hvardagstal säga, att han lurat honom kapitalt. Franska akademien har ätven förärat Monthyonska priset för verk, som äro af nytta för sederna, åt Geffroy för hans verk: Histoire de Gustave III et la cour de France. Häromdagen utbrast en formlig panisk skräck å utställningspalatset å Marsfältet. Man ropade: lden är lös! och en djup förfäran grep alla. Elden hade kommit uti den med halmtak försedda tyska bondkojan. Sprutor kommo dock genast till stället och släckte selden. Inom Englands parlament har en depatt egt rum, som lifligt följts af tillströmmade talrika åhörare. Frågan gällde: skall det skör framtiden inom landets båda universiteter lOxtord och Cambridge vara tillåtet att göra safven sådana personer till stipendiater FelHlows), som ej tillhöra den officiela statsreligionen soch således icke heller besvurit art. 39? Detta Asstora spörjsmål skulle helt säkert af de flesta parlamenter i Europa, Asien, Afrika och AmeJrika hafva besvarats med ett enkelt: i Guds namn; men så var det ej i England. Sjelfve -IGladstone opponerade sig mot reformen; men thans skäl derför voro för svaga att vilseleda någon; billen gick ätven honom förutan med 1 I vacker majoritet igenom. Retormligan känner sig förlora fottästet 3genom regeringens öfverraskande stora efter-Ivifter i reformfrågan. Ligan höll för några dagar sedan ett möte, för att rådslå om hvad -Isom skulle tillgöras. Ordt., hr Beales, till: stod oförbehållsamt ligans förlägenhet, hvara a man kan draga den slutsatsen, att hon stål vid slutet af sin verksamhet. ÅR — — — — —— — —— — — —