Göteborgsposten – 5 juni 1867, sida 1

ett. bevis derpå. För några år sedan blef brukspatron Wegelin mördad här i sitt hus, beläget på Söder. Hans baneman har icke blitvit upptäckt. Det hus som han bebodde ir inredt med stor komfort, i vissa fall med lyx, det har den herrligaste utsigt öfver Riddarfjärden, som hvimlar af seglare och ångfartyg, och nästan öfver hela hufvudstaden, det har en liten vacker trädgård; men der spökar, tror man, och det har i flera år förgäfves varit utbjudet till salu mot nedsatt pris. Ingen enda busköpare har vågat spekulera på detsamma. Nu ändtligen har en äldre dam köpt huset för tredjedelen at dess värde, och hon har visat det öfvermenskliga modet att flytta in i huset, der hon trifs alldeles förträffligt och bebor en superb våning mot en obetydlig ränta; men eder spökar bestämdt, påstå grannarne, som skulle bli ytterst förnärmade om man vågade påstå, att de äro bekajade med fördomar. För några dagar sedan afled här en me delålders man, som både på hjertats och förståndets vägnar var särdeles rikt utrustad. Han hade blifvit en utmärkt embetsman, om ej bekymmer i förtid brutit hans kraft. Det var ekonomiska bekymmer som bräckte honom. Då hans chef, finansministern frih. G., som fick kunskap om hans finansiella betryck, erbjöd honom ett högst betydligt kapital för att dermed rangera de förstörda affärerna, svarade han med djup rörelse: summan är otillräcklig, men äfven om så icke vore fallet, kan jag ej mottaga den för att dermed liqvidera skulder som genom ständiga omsättningar månglubblats. Göran.