Bref srän Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 3å Juni. En dag lekte vi sommar här. Det var Kristihimmelfärdsdag. Alla skyndade att anlägga sommardrägten, alla skyndade ut till Djurgården, ty vi skulle fira första Maj och den kungliga familjen skulle göra stora promenaden. På aftonen regnade det, på natten uppkom ett förfärligt åskväder, en Mälareskuta råkade ut för blixten — och dagen derpå funno alla försigtiga bäst vara att åter anlägga vinterplaggen. Vi gåiflera fall en ganska dyster sommar till mötes. Beväringsmanskapet lider af kölden. Man knotar deröfver, och klokt folk anser det rent oförsvarligt att icke vederbörande kunnat förutse den kalla väderleken. Förr i verlden, då svenskarne skuro sina rikaste lagrar på krigets blodiga bana, började de flesta krigstågen så tidigt på året, att armåen samlades redan i Februari, ty man ville begagna de tillfrusna sjöarne och de snöbetäckta vägarno till transporternas underlättande. Vinterkampanjer voro då alls icke sällsporda. Med ekiperingen var det då ofta både si och så. Voro svenskarne då mera härdade än nu för tiden? Möjligen; åtminstone voro de ej bortpjunkade. Den 6 Juli afreser konungen med en ganska inskränkt svit till Bäckaskog och derifrån den 9 till Ystad och utlandet, direkte till Vichy, för att der begagna brunnsoch badkuren. Efter en månads vistelse der besökes Paris, men på några dagar blott. På återvägen gör H:s Maj:t ett kort besök hos